Anna María Larsson

Jag började blogga 2005. När jag flyttade hemifrån och upp till Piteå. Det blev min dagbok. Sen blev det en plats att få vara kreativ på. Prata om projekt jag gjorde. Otaliga DIY’s, utklädnader, recept jag lagade. Resor jag gjorde. Saker jag såg och inspirerades av. Lägenheter jag bodde i. Mitt liv rymdes där. Jag fick jobb på grund av sånt jag visade upp. Jag fick göra TV. Inte bara en gång. Utan flera gånger. Jag träffade kompisar. Fick vänner för livet. Jag flyttade. Nya lägenheter och platser. Både för bloggen och mig som person. Det har varit kul! Senaste året har det blivit mindre och mindre bloggat. Tiden räcker in till. Självkritiken ekar i huvudet och jag ifrågasätter vem i hela friden som ens är intresserad? Bloggdöden har det pratats om länge. Det ska gå snabbt nu. Alla opublicerade utkast som bara ligger som just utkast för att tiden springer ifrån mig. Men jag tror ändå på det långsamma.

Allt jag älskar att göra är långsamt.

Baka surdegsbröd. Sticka tröjor. Odla. Saker behöver få ta tid. Och jag tror på det skriva ordet. Att läsa någons berättelse. Att lära känna en person på annat sätt än via korta klipp med hooks.

Kanske finns det en plats för det framåt? Men min tid här på bloggen är slut. Bloggen kommer stängas ner i slutet av veckan.

Om det blir nåt framåt vet jag inte. Tack och hej bloggen för 21 års trogen tjänst. Och tack till Aller Media och de olika titlarna jag varit på de senaste fem åren.

Är detta mitt tecken att jag ska starta en Substack ? Jag vet inte. Men tills jag vet så finns jag i alla fall på Instagram. @dnilva heter jag där.

Tack för mig. Men framförallt.

Tack till er som läst, kommenterat och peppat. 💕