Jag har alltid varit lite avundsjuk på dom familjer som åker till fjällen och åker skidor. Det känns så himla härligt. När jag växte upp var vi inte direkt familjen som alltid åkte till fjällen. Men mina föräldrar gjorde några tappra försök och visst var vi i fjällen. Jag minns hur vi bodde på vandrarhem, att jag gick på skidskola och jag minns min mammas röda och ljusblå 90-talsoverall. Det gav mig i alla fall en grund som gjorde att jag kände mig trygg och kunde hänga med på skidresor med skolan, konfirmationsläger och sånt. När jag flyttade till Piteå och alla andra åkte snowboard lärde jag mig det. Åkte på några resor med studentidrotten. Hade himla kul! Men sen gick åren och jag har inte åkt nåt. Eventuellt kan detta ↑ vara sist jag åkte nåt. I det här fallet snowboard. Riksgränsen 2006. Letade djupt på en gammal hårddisk för att hitta detta. Det var så kul! Tiden har gått på så många sätt. Vad är det för litet BARN som är där? Mössan?! Ingen hjälm. Tur jag inte ramlade och slog mig känner mamma Anna María nu. Gulligt att jag försöker mig på nåt slags hopp. Men i år bestämde vi oss att vi ska lära barnen åka skidor och att jag ska lära mig det igen. Känns som att jag behöver lite uppfriskning från sist jag stod på skidor vilket måste varit på konfirmationslägret i Storlien när jag gick i 8an.Och nu har vi varit två helger i Kungsberget och åkt. (Philip och Edda tre helger.) Så övning har vi fått. Jag har varit inställd på att det kommer vara en STOR insats av mig och Philip att lära barnen skidor. Så med inställningen en rejäl dos tålamod och tusen fikapauser så har vi ändå kommit en bit på vägen. Och det känns superkul! I helgen fick jag dessutom ställa mig på skidorna igen och det gick ju! Lite som att cykla på nåt sätt. Även om Kungsberget inte klassas till fjällen riktigt så är det verkligen perfekt för oss. 1,5h hemifrån och absolut görbart över dagen. Så på sportlovet har vi dessutom bokat stuga och stannar några dagar. Är så peppad på att barnen lär sig och vågar och att vi i förlängningen kan ha det som en grej att göra ihop hela familjen. Och note to self: ladda upp med fika och ha en ryggsäck med när vi åker. Man vet aldrig när energin behövs. I helgen åkte vi med Johan och Sandra + barn. Värdefullt för nybörjare som oss att se hur man gör saker. Haha, alltså jag kände mig typ nervös över att behöva hantera barn i sittliften också. Nu är det inte bara mig själv och mina skidor jag ska hålla koll på. Nej, men alltså vad mysigt! Även om säkert halva tiden var att också bita ihop och försöka peppa barnen att våga. Venus och månen tackade oss för en fin dag i backen innan vi åkte hem igen. Ses om två veckor Kungsberget. Då ska jag vara så preppad och förberedd på skidåkning, matlagning i stugan and what not. Det blir kul!