Förändringens tid | Anna María Larsson

Hej! Minns ni mig? Det blev bara tyst här inne. Förlåt. Det var liksom inte min mening. Och det handlar inte om att jag inte har haft nåt att säga. För det har hänt en himla massa grejer. Och det är kanske just det som är. Att det har hänt så mycket och att jag inte vet hur jag ska skriva om det. När det händer mycket blir det bara tyst.

Bloggen har egentligen alltid varit en plats för mig själv att bearbeta sånt som händer. Men när det är så mycket som händer som är stort och när jag då dessutom inte helt vet vad jag själv känner i allt så är det svårt att hitta ord. Jag har formulerat en himla massa inlägg i huvudet, men dom kommer inte längre än som korta formuleringar inombords. Hela 2022 var något slags töcken tycker jag. Vi hade flyttat från Stockholm ut till landet. Nytt hem, ny vardag, ny förskola för barn och en otrolig omställning på alla plan. Vet inte om jag landat helt i allt det än.

Och nu har jag dessutom ändrat om hela min vardag ännu mer.

Jag har tagit ett jobb, en anställning. På heltid. I Stockholm. Så nu pendlar jag några dagar i veckan. Är tredje veckan in på mitt nya jobb och är otroligt peppad på det! Men sörjer också vad jag lämnar. Det är så dubbelt liksom. Men jag påminner mig själv om att jag faktiskt inte lämnar en annan anställning som jag sen inte kan komma tillbaka till. Det jag lämnar är ju bara min egen grej och den kan jag ju ta upp igen när jag nu än vill det. Om jag kommer vilja det.

Jag har liksom tänkt tanken på att söka ett jobb ganska länge så när det kom upp en möjlighet kunde jag verkligen inte tacka nej. Men snabbt gick det. Hade faktiskt sökt en annan anställning (fast på 25%) för en helt annan grej så inom loppet av två dagar fick jag två erbjudanden. Allt hände verkligen då.

Så med lite stapplande steg försöker jag navigera i allt det nya. Men nu är tystnaden bruten i alla fall och jag vill verkligen försöka komma ikapp med sånt som hänt. För saker händer hela tiden och nu är det ju en otrolig tid, våren är på ingång, eller den är väl här! Det blommar tydligen i Kungsträdgården och pollenallergin är ett faktum.

Hörs snart igen.