Julen, stickning och avkoppling | Anna María Larssons blogg

Så var julen över och snart också året. Jag kände mig aldrig redo för julen. Den var bara här helt plötsligt. Jag har jobbat intensivt hela vägen fram. Så, missförstå mig rätt har sällan varit så i nuet som jag varit i år. Telefonen har varit bortlagd den mesta av tiden och jag har stickat istället för att scrolla. Tog till och med fram min stora kamera för att dokumentera julen. Men har inte laddat in bilderna än. Men så får det vara.

Nu i december var föreningen tvungna att hugga ner träd precis utanför oss och det var en stor sorg, den lilla dunge vi har utanför oss har bara blivit mindre och det känns naket och tomt. Men hellre det såklart än ett träd in i huset. Så för att bearbeta det gjorde jag mig en krans till dörren av det gröna som ännu inte var dött. Den blev tät och vild.

Vi firade julen nere i Småland med Philips familj. Bilade ner i ett otroligt vintrigt landskap. Kändes som ett julmirakel. Hade gett upp hoppet om en vintrig känsla över jul men både på vägen ner och på julaftons morgon var det frostigt och flera minusgrader.

Jag påbörjade min Sonja Sweater i bilen på vägen ner. Kunde inte låta bli trots att jag inte är klar med mitt andra projekt. Stickar den i Hantverksgarn från Hjelholdts . Den kommer bli så varm och härlig.

När vi var framme i Smålandsstenar gick vi direkt till biblioteket. Barnen lånade med sig julens läsning och jag blev ännu mer sugan på att testa sy något i Pojagi efter att ha bläddrat i Lovisa Heinius bok. Har ett helt gäng med gamla lakan från min farmor som jag länge tänkt sy något av. Kanske är detta mitt tecken?

Så kom julafton och jag hetsade fram ett familjefoto utomhus i det sista dagsljuset. Hade köpt jättefina julkläder till barnen på Sellpy och även köpt matchande diadem till. Dom vägrade att ha på sig samtliga alternativ. Tänker då tillbaka på julen där Philips systerdotter på då 3-4 år hade på sig ett Barcelona matchställ varav båda benen var genom det ena shortsbenet. Och det var ju också en fin jul oavsett klädval. Barnen var ju nöjda och då är jag det med.

En ny favorit i juletid har blivit en Kaltbach-rulle som jag såg hos Diadonna förra julen. Andra året i rad den hänger med nu och tror den är en framtida favorit!

Annars har jag tagit alla små tillfällen att sticka.

Vi gick ut med barnens farfar för att mata änderna och jag har verkligen legat i med träningspass och löpning för att klara av mitt mål om 100 pass under 2025. har gjort 99 pass hittills, så det blir målgång på pass 100 i morgon på nyårsafton.

På vägen hem igen fortsatte jag på Novice Sweatern , den tar sig faktiskt! Snart har den två ärmar också.

I mellandagarna överraskade vi vår kompis Patrik som fyllde 40 år. Vi satte ihop en PATRIK-meny där vi delade upp och lagade en rätt för varje bokstav. Philip och jag hade T som i Tryffel, vi gjorde en otrolig (om man får säga så) tryffel- och ricottatortelloni med salvia, timjan och brynt smör.

Och såhär var resten av menyn. Himla gott och trevligt!

Och tänk att jag för 10 år sedan, när Patrik fyllde 30 också firade honom med nästan alla som var där. Fint.

Och solen har jag sett. December kompenserade verkligen upp för uteblivna soltimmar dom sista dagarna.