Kransakaka till min födelsedag | Anna María Larssons blogg

Det finns några bakverk som jag förknippar starkt med min uppväxt. Kransakaka är en sådan. Traditionellt sett är det en dansk / norsk kaka. Men i allra högsta grad något som man gör, bakar, äter på Island också. Men på Island är det framförallt en bröllopstårta. Men den har alltid serverats på stora födelsedagar, dop, konfirmationer med mera i min släkt. Och nu kanske jag varken fyllde jämt (38 friska vårar) eller det var ett sort firande. Men jag fick ett otroligt sug efter lite klassiska kakor till min födelsedag. Och vem är jag att säga nej till vad jag själv är sugen på. Bad mamma att baka en och hon levererade grunden så kunde jag få göra det roligaste. Att pynta den!

[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/74/2025/04/48e9d9524c7f4886944f482738bc0422.mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]

Visst är den fin?! Fick en vision om att den skulle göra sig extra bra med maraschinokörsbär som dekoration. En mer modern touch på än den klassiska.

Man bakar kakan i en speciell form, eller egentligen en himla massa formar. Dom här formarna bildar alla ringarna som man sen staplar på varandra så den blir såhär konformad. Man spritsar på kristyr i långa täta sicksak-mönster och sen brukar man peta i flaggor och fästa på godis inslaget i papper (helst klassiska Mackintosh's i sina färgglada papper).

Hej hej här är jag, numer 38 år och med kransakakan på bordet.

Drömde egentligen om en hel kakbuffé med 7 sorters kakor. Men nöjde mig (hann bara med) vid tre. Kransakaka, drömrulltårta (en svårslagen favorit) och drömmar. Hannes hade med sig Haväng Cider från Fruktstereo och cirklen kändes sluten att ha nåt från både mamma och pappas rötter på bordet.

Och appropå mamma och pappa. Här är dom med en kransakaka i mer klassisk skrud. Från när pappa doktorerade 1984. Och att dom är YNGRE än mig på den här bilden är SVINDLANDE faktiskt.