Livskris och tunghäfta | Anna María Larsson

Hej.

Det var ett tag sen kan man säga.

Det blev en ofrivillig först, men sen frivillig paus härifrån. Livet är så himla mycket just nu. Har haft (eller, är i, kanske är mer rätt) en livskris just nu. Men livskris kanske egentligen är ett för starkt ord. Men absolut en identitetskris pågår hos fröken Larsson atm.

Jag har velat berätta om sommaren, vad jag gjort, sett, upplevt. Hur det går i huset, vad som hänt här hemma. Men på något sätt har jag inte kunnat formulera mig om någonting. Vem bryr sig osv.

Jag ska börja jobba igen och Björk börjar förskolan. Vem är jag, vad ska jag göra med mitt liv och så vidare. Är väl cirka noll procent unikt att känna så när barn har tagit upp ens liv under så lång tid. Helt plötsligt ska jag bli min egen person igen. Eller ska man det?

Flytten, två barn, över ett års dålig sömn har tagit ut sin rätt. Och även om jag skulle vilja berätta om så mycket så kan jag inte hitta orden på mina känslor när jag just precis nu känner dom. För det känns så definitivt om jag skriver ner något. Tänk om den känslan jag hade nu inte är samma som jag känner sen? Så då blir det inget.

Sakta men säkert känns det ändå som att jag lyckas navigera mig i allt. Och jag har saknat bloggen och er.

Så. Hej! Nu är jag här igen.