Ofiltrerade tankar | Anna María Larssons blogg

Livet går verkligen i ett och jag känner att det enda jag gör är att pussla vardagen. Barn ska köras till och från förskolan. Det ska lagas mat. Det ska handlas, diskas, städas och tvättas. Logistik, logistik. Och det slår mig gång på gång hur imponerad jag är av folk i min närhet som hade barn när jag inte hade det. Hur dom fick ihop allt och ändå var... folk liksom?! Senaste veckorna har det varit extra intensivt. Jag har hoppat in som AD på en reklambyrå här i Uppsala i ett projekt. Känns superkul, men också ringrostigt då jag inte varit på byrå på 6 år !!

Björk fortsätter att vara vaken på nätterna och jag är glad om jag får ihop 5h sömn per natt. Om ens det. Philip och jag sover typ varannan natt på soffan och varannan natt kör man nattpass med Björk. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att vi skulle kämpa så med hennes sömn i nästan två år. Önskar ingen att inte få sova. Det är hemskt.

Är också i någon slags ifrågasättande period där jag tittar otroligt mycket bakåt i mitt liv och känner att val och beslut jag tagit kanske varit fel. Jag vet att jag inte kan göra något åt det som har varit, men jag kan inte låta bli att undra var och vem jag hade varit om jag inte gjort som jag gjort. Är det en begynnande ålderskris, en känsla av att jag håller på att bli typ gammal? Igår vann också mitt gamla jobb, Äventyret, som jag var med och grundade, tävlingen Årets Byrå för andra året i rad. Nu säger jag det högt. Men tänk om jag hade varit kvar där? Kan ibland känna att jag saknar att bara vara på en plats eller jobba med något som är tryggt och jag kan vara lite bekväm i. Är man ung utan barn kan man hålla på att hustla. Men livet med barn vore så skönt att bara vara på en trygg och bekväm plats.

Sa jag att jag har PMS också?