Vaggar mig nätterna igenom med Björk. Stegräknaren visade 3500 steg en morgon när jag precis klivit upp ur sängen. Förlåt jag själv för att jag någonsin klagade på hur Edda sov när hon var bebis. Björk är tusen gånger värre. Vi har inte skaffat några gardiner till nya huset än. Så jag har i alla fall en stjärnhimmel att titta på när jag vandrar fram och tillbaka genom natten. Jag domedagsskrollar. Fastnar i telefonen och uppdaterar nyhetsapparna. Söker efter ny information om vad som händer i Ukraina. Uppdaterar. Skrollar. Kollar TVn. Kan liksom inte sluta. Jag fattar ju att det är krig på fler ställen i världen. Får dåligt samvete för att jag inte gör mer, är mer påläst osv. Varför har jag inte engagerat mig mer förut? Mer nu? Började lyssna på podden Dumma människor och deras avsnitt om kriget och måendet. Känner att jag nog inte är helt ensam om mina känslor. Gör samtidigt helt vanliga grejer här i mitt liv. Skolar in Edda på ny förskola. Försöker hantera hur jobbigt hon tycker det är att byta förskola en gång till. Scrollar fröer och funderar vad vi ska odla för något i år. Lite tomater blir det i alla fall. saknade det förra säsongen. Vi har fått några till köksluckor monterade. Långsamt, långsamt bockas saker av från den långa listan som byggarna har kvar. Köper en snickarbänk på blocket och fixar en liten, liten hörna i vårt förråd. Tänker en naiv tanke om att det borde väl inte vara så svårt att isolera det där förrådet också?! Parallellerna. Kontrasterna. Alla dubbla tankar. Men det är väl livet.