En tröja som tog över 5 år att sticka

Att vissa projekt blir liggande är nog något som alla som gör saker kan känna igen sig i. Så är det rätt ofta för mig och så var det även med den här tröjan som jag har stickat på i lite drygt 5 (!!) år. Någon minns kanske det här inlägget från 2016 ? Inte, nä, det är ju ändå 4 år sen dess. Och då hade tröjan redan blivit liggande sen jag började med den i januari 2015. Men ibland får saker ta lite tid. Slow fashion kanske vi kan kalla det?

Mamma hjälpte mig faktiskt att göra klart det sista på den. Jag hade faktiskt bara kragen/luvan kvar och mamma undrade om jag hade något som låg halvfärdigt som hon kunde hjälpa till att avsluta. Hon behövde dessutom ett nytt projekt att sticka på. Så win-win för båda!

Men jag är så glad att den äntligen blev klar. För jag älskar den! Varm, fin och ett plagg jag kommer använda mycket! Har redan gjort det och hösten har bara precis börjat. Jag tog med den till Island när vi var där i augusti. Jag tänkte att den självklart måste förevigas i ett äkta isländskt hraun = lavafält. För mer isländskt än så blir det väl inte? Och det är väl det minsta tröjan är värd efter så många år.

Det blåste och regnade när vi tog bilderna. Men det är väl snarare standard än något annat.

Och den är lite längre så att den garanterat håller kylan borta. Det värsta jag vet är när en tröja är för kort och kylan liksom smyger sig in på magen nerifrån. Nä. Det är inte min grej. Som sagt. En rejäl tröja med längd, hål för tummarna och en kombinerad luva och krage.

Stickat med två trådar plötulopi. Mönstret heter Úlpa och kommer från Istex Lopi Óveður. Finns på Raverly här .

☆ Jag finns också på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook