Jag stickar en tröja! Igen | Anna María Larsson

Först. Två röviga grejer. Vaknade med världens vagel i ögat och Trump blir president i USA. Det ena går ju som tur är över på några dagar. Men det andra. Jag är rädd. Det är skrämmande att jämställdhet och miljöproblem bara sätts åt sidan som struntsaker och trams. Att världens mäktigaste man är oberäknelig och förmodligen skulle kunna göra det mesta bara för att bli ihågkommen i historieböckerna. Trots att det har kommit ett tjockt vitt lager snö under natten så är det en svart värld jag vaknar upp till. Säg att det bara är en jobbig dröm.

MEN! För att tänka på något helt annat som är mycket roligare tänkte jag prata om min tröja jag håller på att sticka. Jag började på den i januari 2015. Jag kom en liten bit på vägen men slutade tvärt av någon oförklarlig anledning. (Eller jag kände att jag inte visste hur jag skulle göra.)

Men nu ska jag banne mig få klart den. Jag har börjat med min första ärm nu äntligen. OBS! Det är inte ärmen på bilden. Då hade den ju varit svinstor. Det är faktiskt just den som jag har varit så osäker på hur jag ska göra. Jag har knappt stickat förut. Mest raka grejer som halsdukar. Men tröjan jag gör ska både få tumhål och en kombinerad krage/luva. Det gäller att sikta högt tänkte jag när jag började.

Garnet jag använder är isländsk plötulopi . Vilket är 100% ospunnen ull. Så det är megaömtåligt att sticka med och går lätt av, men det blir jättefint. Jag använder två trådar i olika färg som jag stickar med samtidigt. Mitt mål var att bli klar innan vintern, men så kom vintern väldigt plötsligt hit. Så nu siktar jag på att bli klar innan vintern är slut i alla fall. Håll tummarna att jag fixar det.

Följ mig på Bloglovin’ , instagram (@Dnilva) och Pinterest