Gravid vecka 36 till vecka 39 | Anna María Larsson

Håll i hatten hörni nu är det verkligen sluttampen av den här graviditeten, beräknad förlossning är om 8 (!!!) dagar. Men jag har faktiskt ställt in mig på att jag kommer gå över tiden även om jag inte alls är särskilt peppad på det. Jag avslutar så många saker jag kan, men eftersom jag är den personen jag är kommer jag på lika många nya projekt och grejer jag vill ta tag i. Heheeeeeh. Men om en eller två saker skulle vara halvfärdiga så är det ändå inte hela världen känner jag.

Dags för en närmare titt på de fyra senaste veckorna av min graviditet.

Magens utveckling Jo om den växer, absolut. Jag har gått upp i vikt och magen har verkligen blivit stor i min värld. Däremot är det fortfarande väldigt många som reagerar eller blir förvånade att jag ska föda så snart, trots att jag har en "så liten" mage i andras ögon. Har alltid lite svårt att veta hur jag ska reagera när någon säger så. Ska jag tacka? Ska jag skämta bort det? Ska jag ursäkta mig? Eller ska jag göra nåt annat? Oftast får de bara konstatera storleken på mig mage och vi pratar om nåt annat.

Nu tycker jag verkligen att magen har sjunkit ner och är mer som en skidhoppsbacke, men trots det tycker jag att det ändå känns trångt uppåt revbenen. Bebisen ligger också fixerad och är redo för avfärd. Det känns bra, hade inte varit superpepp på ett vändningsförsök.

Mående Jag mår fortfarande bra i det stora hela. Trött, andfådd, osmidig, men det hör väl till å andra sidan. Annars har jag fått ont i min arm, trodde och var livrädd för att jag höll på att få tillbaka min tennisarmbåge som jag hade för 2,5 år sedan och gjorde att jag inte kunde röra eller använda min högra arm på några månader. Rekomenderar INGEN det. Men, det kan också vara karpaltunnelsyndrom som dessutom är rätt vanligt när en är gravid. Jag tror stehårt på att det är det jag känner av och inte något med tennisarmbågen. Kan eventuellt vara den enda i världen som skulle bli glad för att ha karpaltunnelsyndrom. Nåja!

Men jag ska verkligen inte klaga på hur jag mått. Jag orkar med en hel del, men måste påminnna mig om att ta det lugnt ibland och vila. Det är faktiskt den svåraste biten.

Övrigt Annars är det väl hög tid att packa klart förlossningsväskan. Den är väl i princip färdigpackad, men en del grejer, som saker till Philip och mig har vi inte alls packat ner. Men det borde vi verkligen göra snart. Jag känner mig helt ärligt ganska så färdig med graviditeten och är sjukt peppad på att träffa den lilla personen i min mage. Vem är det som är där inne liksom?

Det blir jobbigare för varje dag att sova på nätterna och det finns liksom ingen position som är skön. Att vända på mig är typ ett skämt och jag känner att jag har samma smidighetsnivå som en sköldpadda som hamnat på rygg.

Sen inser jag även att barnet ska UT. Det är svårt att greppa och jag känner mig både taggad på förlossningen, men också ganska så kraftig jag har ingen aningn om någonting-känsla . Det får bli som det blir, jag har inte ställt in mig på något alls utan är beredd på att verkligen allt kan hända.

Nu får vi se när nästa sån här uppdatering kommer. Hur många veckor går jag över? Om jag ens går över? Så spännande ändå!

Här kan du läsa om mina tidigare graviditetsveckor Gravid v15-v18 Gravid v19-v23 Gravid v24-v27 Gravid v28-v31 Gravid v32-v35

Gillar du inlägget? Tryck gärna på hjärtat eller lämna en kommentar. Det hjälper mig att veta vilken typ av innehåll du gillar och vill se mer av.

☆ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook