När jag blev tvåbarnsmamma - min förlossningsberättelse

Nu har jag varit tvåbarnsmamma i tre veckor. Kan knappt fatta det samtidigt som det är väldigt påtagligt att det är mycket fokus på den nya bebisen. Hade glömt hur mycket sömnen blir helt rubbad och jag får väl erkänna att möjligheten till sovmorgon inte riktigt är samma sak den här gången. Nu har vi ju dessutom vår lilla väckarklocka = Edda som vaknar pigg och vill ha frukost 05.30 på morgnarna. Har absolut varit mer utvilad i mitt liv än vad jag är nu…

Men i alla fall. Vi spolar tillbaka i tiden till när det var dags för förlossningen. Så här kommer min förlossningsberättelse. En helt annan grej än förra gången. Och varning för långt inlägg. Scrolla förbi om du inte är ett dugg intresserad. Vet inte varför men känns lite läskigt (?!) att skriva ett sånt här inlägg.

Jag var beräknad till den 17 april, men har nog känt att det kanske inte skulle bli då eftersom Edda föddes en dag innan BF. Så tänkte att det kanske skulle bli något liknande nu. Och det blev ju det. 3 dagar före beräknade datumet.

Lördag 10/4 På kvällen fick jag helt plötsligt regelbundna sammandragningar. Jag började klocka bara för sakens skull. Och för att Philip insisterade på det. Först med 10 min mellanrum sen 8 min och 7 min. Jag hade inte särskilt ont. Men kände att det var väldigt regelbundet ändå. Vilket det ju var. Men satt mest och stickade och kollade på TV och kände att om jag kan göra det ganska obesvärat är det väl inte dags än. Gick och la mig. Kunde somna och när jag vaknade nästa morgon var sammandragningarna borta.

Söndag 11/4 Sammandragningar av och till hela dagen. Men inte så att det gjorde ont eller nåt. Har blivit van att mer eller mindre varje dag ha sammandragningar så tänker väl egentligen inte så mycket på dom.

Måndag 12/4 Rätt lugnt. Men sammandragningar av och till. Vi åkte till en lekpark med Edda för att hitta på något i vår karantän-tillvaro. Jag kollade mest på när Philip och Edda lekte runt.

Tisdag 13/4 Värkar som gjorde ont. Det började kanske runt 16-17 tiden. Inte så regelbundet, men men ändå ganska. Det var värkar/sammandragningar var 6, 5, 4, 3 min i blandad kompott. Men hyfsat tätt ändå.

Gör alla vanliga grejer. Lyckas lägga Edda tom. Har väl ca fyra värkar som verkligen känns undertiden jag lägger henne.

Kommer ut till Philip vid 19.30 typ. Börjar klocka värkarna jag har för det känns rätt mycket nu.

Ringer SÖS kl 21.50 och pratar med dom. Är rätt lugnt just då med mina värkar. Och dom avtar exakt när vi pratar. Men när vi lagt på kommer dom igång igen. Hanterbara. Men känns absolut.

Försöker sova lite. Går inte. Slappnar mest av och har värkar ca var femte min. Börjar tveka på när jag kände sparkar sist så går upp för att kissa och dricka vatten. Kände att det rörde sig där inne så blir lite lugnare och går och lägger mig igen.

Onsdag 14/4 Det går ju inte alls att sova och värkarna är påtagliga nu. Klockan 00.49 ringer jag SÖS igen och säger att jag vill komma in. Precis som förra gången när Edda föddes fick jag höra att det är fullt på SÖS. Så jag får vänta på att dom ringer tillbaka och säger vart vi ska åka.

00.55 får vi veta att vi har plats i Södertälje.

Ringer vår kompis Joel som kommer förbi och ska sova här och ta Edda till förskolan nästa morgon. Såklart vaknar Edda av en dröm eller att hon känner på sig att något är på gång. Vi passar på att berätta att vi ska in och ”hämta hem lillasyster”. Joel säger hej till Edda.

Philip försöker lägga Edda. Men hon håller fast i honom och kan inte sova. Fattar ju verkligen det ändå! Jag försöker hantera värkar samtidigt som jag ändå känner att vi behöver åka in. Det funkar tillslut att Joel tar Edda och vi kan packa det sista i väskan och åka.

01.40 på väg till Södertälje förlossning! Vi kommer fram strax efter 02 och Philip får vänta utanför undertiden jag läggs in för observation innan dom kan avgöra om jag får skrivas in eller inte.

02.42 ligger själv i ett rum och ska kontrolleras om jag får stanna eller inte. Philip får vänta utanför. Det visar sig att jag är 4-5 cm öppen och BM gör en hinnsvepning. Värkarna gör ont. Men är hanterbara. 03.00 Philip får komma in och BM säger att hon kommer tillbaka om ca 2h för att undersöka och säger att det finns en viss sannolikhet att vi måste åka hem igen. 03.10 tappar upp ett bad. Ligger i badet till 04.20 men känner att jag vill upp ur badet nu för det gör för ont. Här någonstans gick också vattnet när jag låg i badet. Men fattade nog inte då. Ber Philip att kalla på barnmorskan för nu är värkarna nåt heeeeelt annat än det var innan. Och när jag har kommit upp ur badet känner jag hur skönt det var att ligga i badet. Känner mig typ 20 kg tyngre när jag går upp ut badet och allt gör så mycket ondare. Känner att det börjar trycka på. Ordentligt. Säger ”jag måste nog bajsa” och det var dom magiska orden för barnmorskan säger då: ” NEJDU! Kom med till britsen. NU!! ” Mitt i en värk, som absolut är en krystvärk, sliter hon med mig till britsen och nu är det bråttom. Hej och hå. 8 cm öppen och nu är det dags att föda barn! Fattar typ noll och har såååå ont. Glömmer stundtals av hur jag ska andas och att jag inte ska panika. Men ibland lyckas jag hitta lugnet och andas lugnt och stilla. Det gör så jävla ont, rent ut sagt. Här är allt lite ett töcken, men jag kör 50/50 blandning på lustgasen som jag absolut inte minns hur jag ska andas i. Skriker nåt slags avgrundsvrål mitt i allt detta och känner mig lite i chock. 04.41 bebisen ute. Och här släpper ALLT. Så sjukt hur man ena sekunden kan ha så ont till att nästa inte känna nåt typ. Och helt plötsligt har jag en bebis i min famn. Både Philip och jag är i chock. Vi hade ju inte ens blivit inskrivna och här ligger jag med en bebis. Sen hänger vi kvar och äter den traditionella förlossningsbrickan. Limp-mackor, varm choklad och pommac. Hur kan det smaka så gott?! Och helt plötsligt finns det inte en stor mage länge. Tycker kroppen är så jäkla ball som kan göra detta. Otroligt tacksam för den. Tack lilla kropp. Och här ser ni två lite kaxiga tvåbarnsföräldrar. Som saknade Edda så mycket och då allt såg bra ut efter alla kontroller valde vi att åkta hem redan vid lunch. Betalde 11 h parkering. Effektivt barnafödande absolut. Och här får jag nog sluta nu. Tänkte inte alls att det skulle bli så långt och detaljerat. Men nu blev det så. ♡ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook