v.35 och vad som snurrar i mitt huvud

Träffade min barnmorska i måndags på MVC. Nu är det faktiskt inte många gånger kvar innan det kan födas ett barn. Är i v.35 nu så ja. Nedräkningen är absolut här. Vet inte hur det blev såhär, (eller jo, det vet jag visst, för det blir alltid så) men har absolut jobb kvar att göra hela vägen in i kaklet och försöker beta av dem ett efter ett.

Var så otroligt gravid efter besöket på MVC, grät absolut en skvätt bakom munskyddet hos barnmorskan när vi pratade om förlossningen, Corona och alla nedskärningar inom sjukvården. Men just för att jag är väldigt gravid så kanske det mest är hjärnspöken och hormoner som spelade in där. Är tacksam för att jag har en bra barnmorska att prata med. Känns väldigt tryggt och fint att det är samma som jag hade när jag var gravid med Edda.

Är så himla less på den här pandemin nu. Kan den inte bara vara slut? Kommer Philip få följa med in på förlossningen? Enligt rekommendationer (som är just nu, kan ju ändras till imorgon, vad vet jag) bör man isolera hela familjen om man kan de fyra sista veckorna. Det skulle innebära att Edda skulle vara hemma från förskolan, pigg och frisk i fyra till sex veckor beroende på när det är dags. Igår pallade absolut inte mitt psyke med den tanken. Och då ska jag samtidigt göra klart mina sista jobb. Och Philip har ju också jobb att sköta. Nej, men det blev för mycket att ta in.

This too shall pass.

♡ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook