Föreställ dig en karta över Island. Det sydvästligaste lilla benet längst ner till vänster. Där ligger Reykjanestá och dit åkte jag med Philip och min morbror Ágúst en dag. Här möter alltså landet den kalla Atlanten och Island tar slut. På något vis tycker jag det verkligen känns. Landet känns avhugget och havet tar bara vid utan någon större förvarning. Det är brant och vasst. Ute i vattnet finns flera ensamma jättestenar. På isländska kallas de drangur och jag antar att det närmaste svenska ordet för det är rauk. Så nu kallar jag dem raukar. Och valar simmar fritt. Nää, skoja bara. Det här är också en rauk. Men visst ser det lite ut som en val som kikar upp ur vattnet? Väldigt mäktigt tycker jag. Där finns också även en brant klippa som bara tvärt avslutas i havet. Kanske svårt att förstå hur stort det är. Men kolla bara på de pluttiga människorna på den bortre toppen. Vi gick upp på klippan och när vi tittade bakåt kunde vi blicka ut över detta oändliga månliknande lavalandskap. Där kan en också se Reykjanesfyren. Det som ryker där i bakgrunden är bland annat varma källan Gunnuhver. (Dit åkte vi också, men det berättar jag om en annan gång.) Väl uppe på toppen av klippan ville jag kika ner över den branta kanten. Det blåste som tusan så jag tvungen att krypa fram så jag inte skulle blåsa ner. Ö_Ö (← emoji som stirrar storögt) Hej lilla stupet! Här vill jag inte trilla ner. Men fint var det. Så hoppade vi in i bilen, vred på max värme pga, svinkallt och megablåsigt, åkte förbi fyren och tog sikte på Reykjavík igen. En fin tur och extra kul att jag faktiskt aldrig hade varit där tidigare. Här kan du läsa mer om min senaste resa till Island ↓ • Första dagen på Island • Vandring på Esjan • Svínahraun • Þingvellir • Krýsuvík • Reykjanestá – branta klippor och stora stenar • Gunnuhver • Norrskensnatten • Panoramabilder från Island TRANSLATION: Pictures from a day when we visited the most south western parts of Iceland called Reykjanestá.