Vandring på Esjan | Anna María Larsson

Jag har haft en liten lista på saker jag vill hinna göra när jag är på Island och en av de grejerna har varit att gå upp på berget Esjan (914 m ö h) som ligger strax nordöst om Reykjavík. Så för några dagar sedan när vädret verkade lovande, nåja, så lovande som vädret nu kan vara på Island då det kan slå om otroligt snabbt mellan uppehåll och klart till regn och molnigt, bestämde Philip och jag oss för att sticka dit.

Det finns en karta över området med några vandringsleder utmärkta på en översiktskarta vid bergets fot. Många som vandrar på Esjan går upp till Steinn (betyder sten på isländska) som ligger ca 200 m från toppen. Vi tänkte att vi minst skulle ta oss dit då det beskrevs som ganska enkel vandring. (Definitionsfråga skulle jag säga.)

Jag var självklart väldigt friluftsaktigt klädd. Eller vänta, det var jag nog inte alls. Hade i alla fall bra vandringskängor. I övrigt äger jag inte så många friluftsplagg så jeans och bombarjacka fick duga den här gången.

Vi valde att ta den något längre vägen upp till Steinn för vi fick på något vis för oss att den inte skulle vara lika brant som den andra, men jag vette sjutton alltså. Det var rätt brant på sina ställen längs den här vägen också.

Det var soligt och molnigt om vartannat. Ena sekunden gick jag i T-shirt och i nästa frös jag av de kalla vindarna.

Vi stannade till var och varannan meter för att förundras och beundra den magiska utsikten som bara blev bättre och bättre för varje meter.

Framför oss gick en pappa med sina två barn. Den äldsta sonen (typ 5 år) hade sprungit före och dottern på max 3 år orkade inte riktigt när det blev för mycket stora stenar och för brant så pappan slängde upp henne på axeln och vandrade vidare. Som tillägg kan jag väl säga att här var jag faktiskt ganska så trött och tyckte det var jobbigt. Men när jag såg honom bära sin dotter och fortsätta utan att se särskilt besvärad ut kände jag att jag fick kämpa på lite till.

Så kom vi upp till Steinn och skrev i gästboken som fanns där. Philip läste någonstans att om en inte skrev sitt namn i gästboken skulle alven som bor i Steinn bli arg och förbannad. Och det ville vi såklart inte skulle hända. Better safe than sorry tänker jag.

Vi fyllde på energin en aning innan vi funderade på om vi skulle fortsätta hela vägen till toppen eller känna oss nöjda.

Det var alltså dit upp vi skulle om vi skulle hela vägen till toppen. De där tre prickarna till människor en bit ovanför oss kändes himla långt bort.

Men hallå!? Har vi gått ända hit upp kan vi ju inte sluta nu. Vi fortsatte uppåt såklart!

Vi tog sikte på några andra som vandrade framför oss och fortsatte i samma riktigt. Det var riktigt brant och fanns inte direkt en stig eller något liknande att följa så vi klättrade vidare uppåt. Vyerna och landskapet var helt magiskt.

Efter en brant klättring nådde vi toppen! Här fanns en till gästbok och klart att jag vill ha mitt namn i en bok högst upp på ett berg.

Molnen låg tunga över toppen och det kändes nästan som att huvudet nuddade dem.

Rätt himla vackert alltså! Så började vi vandringen ner.

Vi passade såklart på att fylla våran nu tomma vattenflaska med vatten från en liten bäck. Det isländska vattnet är något helt annat alltså. Finns inget godare vatten i världen.

Vi hann precis hoppa in i bilen innan de första regndropparna föll. Bra timing skulle jag kalla det. Tack Esjan för den här gången. Det var absolut inte sista gången.

Här kan du läsa mer om min senaste resa till Island ↓ • Första dagen på Island • Vandring på Esjan • Svínahraun • Þingvellir • Krýsuvík • Reykjanestá – branta klippor och stora stenar • Gunnuhver • Norrskensnatten • Panoramabilder från Island

Translation: Some pictures from the day when Philip and I hiked at Mount Esja. If you ever visit Reykjavik and want to go for a hike I really recommend you to hike here. Lovely nature and a beautiful view when you reach the top.