Söndag i Milano, hus i guld, Wes Anderson och lyxigt café

Idag åker vi tillbaka till Milano (ja alltså inte kroppsligt, men här i bloggen) och ser vad Philip och jag hittade på vår andra dag i staden (som enligt det här inlägget mest bestod av mat, men det är gott så varför inte). Vi var där strax innan jul och här kan du läsa om första dagen där. Vi började med att åka bort till Fondazione Prada , ett konstmuseum med ett hus i guld! Eftersom vi dagen innan hade insett att typ varenda kotte i norra Italien befann sig i Milano ville vi vara tidigt ute innan resten av folket vaknade. Vi lyckades och hade stället i princip för oss själva den första timmen.

Det var en hel del olika utställningar och jag kan ibland tycka det är jättespännande att gå på museum, men ibland kan det bli så mycket att jag inte pallar att ta in allt om det inte direkt fångar mitt intresse. Här var det någon slgas kombination. Lokalerna och området var sjukt häftigt, men alla utställningar var inte lika roliga. Det var däremot perfekt att det fanns ett gäng olika och att en gick mellan flera olika hus.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12803,12802"] [gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12805,12801,12800"] När vi tittat klart på alla utställningar var vi hungriga så vi gick till restaurangen/fiket/baren som låg på området. Och det är inte vilket ställe som helst utan Bar Luce som Wes Anderson har designat, vilket känns väldigt tydligt och det är som att kliva in i en filmkuliss.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12773,12775"] [caption id="attachment_12900" align="alignnone" width="1276"] Foto Attilio Maranzano[/caption] Inredningen är italiensk 1950-1960tal och kollar en upp i taket så är det en flört till Galleria Vittorio Emanuele II, som vi var i dagen innan. Det fanns en hel del bakverk, gelato, diverse drinkar och ändå lite lunchlikande rätter. Mycket varma mackor och faktiskt en hel del vegetariskt och veganskt.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12806,12808"] Till och med att gå på toaletten är en grej du inte får missa! Fin väg ner och in på toaletterna.

Sen gick vi tillbaka till tunnelbanan och åkte in mot centrala delarna av Milano igen. För övrigt, jag älskar att testa lokaltrafiken när jag är i en ny stad! Gillar liksom att göra som de som bor där gör. Det var enkelt att köpa biljett i automaterna på stationen och kostade typ €1,50 per resa och de gällde både på bussarna och i tunnelbanan. Svinsmidigt!

Eftersom vi inte hade några julklappar att köpa eller nåt behov av att gå i affärer och göra av med pengar bestämde vi oss för att fokusera mer på att äta gott och ofta! Det gäller att inte bli för hungriga som sen leder till hangry = tjafs och tjiv mellan oss. Så vi letade oss tillbaka till Galleria Vittoria Emanuelle II och in till Pasticceria Marchesi 1824 . Ett lyxigt och väldigt drömlikt café.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12774,12779"] [gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12777,12778"]

Att bestämma sig och beställa var absolut inte det lättaste jag har gjort. Allt såg superfint och frestande ut. Utifrån själva menyn visste jag inte alls vad jag skulle beställa så det slutade med att jag gick runt och pekade inne i lokalen istället. Det gick bra det med och jag åt en maränginbyggd kastanjebakelse. Philip maxade med glass och vansinnigt god chokladsås. Det här är nog inte Milanos billigaste café på något sätt, men en dyr fika hade vi råd med i vår budget. Och jag tycker det lätt var värt att få sitta där i den fina lokalen. Som jag har fattat det ska det finnas tre liknande ställen i Milano och de andra två verkar minst lika väl värda ett besök.

Vi gick tillbaka till hotellet för att landa och ladda om. Så kollade vi på vår lista med ställen vi ville se i Milano och funderade lite på var vi skulle äta den kvällen. Min ena kusin har varit en del i Milano då hennes kille har bott där hade skickat lite tips på ställen att se och upptäcka så vi tog med det i tankarna och bestämde oss för att ta oss söder ut mot Navigli. Vi trotsade snön som faktiskt vräkte ner och gick hela vägen dit. Flingorna var som lovikkavantar så vi gick in i alla affärer som såg roliga ut för att torka oss och få upp värmen lite.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12784,12785"] När vi kom fram till kanalen Naviglio Grande var det mörkt och snön föll så himla intensivt. Men det var fint och så juligt med den upplysta kanalen och alla små butiker och restauranger längs med den. Vi gick in på en bar och tog en liten vätske och snackspaus för att leta restaurang för kvällen. Det var fint längs med kanalen, men det kändes ganska turistigt och folk ropade ut extrapriser och gratis drinkar när vi passerade på gatan. Många av ställena hade bufféer som säkert var supergoda, men både Philip och jag var mer pepp på något annat så vi letade runt efter restauranger i närheten. Tack för fri surf i EU för övrigt!

Vi ramlade över en japansk restaurang mitt i vårt letande som verkade lovande. Vi ringde och kollade om det fanns bord och vi kunde kommma om en kvart! Yes! Vi stegade ut i snön och skyndade oss bort mot restaurangen.

Sakeya En japansk restaurang som var experter på sake. Där inne var det sjukt fint och det var en först en bar och sen längre in låg själva restaurangen. Personalen var så himla gullig och berättade massa om maten och såklart om all sake som fanns där. Sen kom en sake sommelier och berättade vidare.

Det fanns otroligt mycket spännande att välja på och menyn bestod till största delen av mindre rätter som absolut kunde delas, vilket vi gjorde! Även om mycket var kött så fanns det vegetariska grejer på menyn också. Men jag som äter fisk ibland kunde mixa in några rätter med det också.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="12783,12782,12787,12788,12789"] De där strutarna högst upp var något av det bästa jag ätit! De fanns inte på menyn men kom in som en liten aptitretare. Någon slags färskost, wasabi, rom och ärtskott. Det tillsammans med den lite söta struten var så vansinnigt gott! Jag åt pankofriterat ägg med olika svampar, en fisk som inte fångades på bild, veganska vårrullar och en kastanjedessert med pistage och glass. Philip åt enligt honom de godaste kycklingklubborna han ätit i världshistorien, fisk och en wagyū-biff.

Både Philip och jag var himla nöjda och glada efter besöket. Absolut ett tips om du är i Milano!

Sen traskade vi hemåt igen och förberedde oss för att åka hem nästa dag till Sverige igen. Tack för den här helgen Milano, himla fint!

♡ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook