Att rodda barnkalas, verkligheten

Barnkalas. Oh my alltså! 11 barn och ett gäng tillhörande föräldrar. Det är en prövning att genomföra. Önskar så att jag var den där proffsiga värdinnan med stenkoll och att allt liksom bara… flyter på. Men kommer nog aldrig vara den värdinnan tror jag.

Vi hade dragit ner ambitionsnivån till minimum. Jag är annars en sån som siktar mot stjärnorna och ändå kanske kan vara nöjd om vi slutar i trädtopparna. Men den här gången gjorde vi glasstårta av ett uppochnervänt glasspaket som jag tänkte maxa med dekoration i stället. Läs: maräng, jordgubbar, marshmallows, strössel och sånt. Och kladdkaka till. Jag bakade inte ens den själv. Det är mil ifrån vad jag egentligen vill göra. Men alltså. Hur ska man få ihop allt? Juni har varit ansträngande.

Jag höll bara på att totalt tappa det (absolut nära ett Falling down-moment , IYKYK) när jag var tvungen att bära en skrikande Björk under halva kalaset. Ingenting dög förutom att vara fastklistrad på mig. Att sätta ihop någon slags ”tårta” eller få fram fika till den överpeppade barnaskaran då var mer eller mindre omöjligt.

Gick upp på övervåningen för att hämta lite pynt. Skrek inombords och förbannade mig över situationen. Jag sa väl en radda rätt fula ord. Gick ner igen och satte ihop glasstårtan med en hand. Den blev därefter.

Fick en sur blick av Philip och blev påmind att barnen verkade ha det väldigt kul och bra. Tackar turen eller vad det nu skulle kunna vara att jag inte hade PMS så jag kunde skaka av mig allt och faktiskt se att det var mest jag som hade problem.

Det är fasen inte lätt när man/jag har en bild i huvudet om hur nåt ska vara men så blir det inte så. Och grejen är väl att det är ingen annan än jag själv som sätter dom kraven på mig. Tror alla var nöjda med allt utom jag. Så dumt egentligen. Bilder tog jag knappt några heller.

Min känsla efter kalaset var lite såhär.

Medan detta var mer Eddas bild av dagen. Och det är faktiskt den enda som räknas. Hon var så nöjd och det är väl allt egentligen. Måste bara påminna mig själv att sänka mina krav. Även om det var exakt vad jag hade gjort, trodde jag.