Edda är inne i en, minst sagt, intensiv period just nu. Jag tror och klamrar mig fast vid förhoppningen om att det bara är en utvecklingsfas och inte ett permanent tillstånd. Läggningarna är flera timmar varje kväll och här om dagen levde hon rövare mellan 22-01. Grät åt allt, skrek, puttades och protesterade. Jag kunde knappt hålla henne i famnen och med Philip totalvägrade hon. Till slut kunde jag amma henne så hon somnade. Det här tar verkligen musten ur mig (oss) både fysiskt och psykiskt. Ibland tänker jag att en bebis skulle kunna likställas med en psykisk tortyrmetod på nåt vis. Kan man stå emot och samtidigt behålla lugnet med någon som skriker flera timmar i sträck kan man nog klara det mesta. Så ja. Jag är rätt slut nu. Är konstant trött och får jag tid över försöker jag/vi städa, diska, tvätta så det inte ballar ur helt här hemma. Så att kolla på serier, blogga, höra av mig till kompisar och den typen av saker kommer långt ner på prio-listan just nu. Tyvärr. Nu har vi mitt i detta även påbörjat projekt "låta Edda somna i sin egen säng" ska hon ändå krångla kan vi försöka att göra något bra av det. Så håll tummarna för oss och att vi snabbt kommer igenom det här. Gillar du inlägget? Tryck gärna på hjärtat eller lämna en kommentar. Det hjälper mig att veta vilken typ av innehåll du gillar och vill se mer av. ☆ Följ mig gärna på Bloglovin’, Instagram, Pinterest & Facebook