Maktlösheten när ens barn mår dåligt

Vilken annorlunda helg det blev. Egentligen skulle jag träffa två kompisar på en otroligt efterlängtad AW i fredags. Jag kände att jag verkligen behövde det efter 5 dagars vabbande. Men livet med barn går inte att planera till 100%. Aldrig. För efter lunch i fredags vaknade Edda och klagade på att hon mådde konstigt. Ont i magen sa hon. Sen var hon så himla hängig. Hon var typ oigenkännlig.

På förmiddagen hade vi pysslat både superhjältemasker och en glittrig skylt till hennes rum. All ork hon hade då var som bortblåst. Hon var mer eller mindre totalt orkeslös och ville bara konstant bli buren. Hon var kall och hade otroligt låg temp. Runt 35 grader. Vilket kändes sjukt obehagligt. Stundtals satt hon bara och stirrade rakt ut. Är det nåt som känns läskigt så är det när ens i vanliga fall, spralliga barn som knappt kan sitta still inte orkar leka. Så vi åkte till närakuten för att kolla upp det.

Philip är snorig så han fick inte följa med mig och Edda in på akuten. Visst har man flera barn eller är ensamstående så är väl det standard att vara själv med ett barn när nåt sånt här händer. Så det var liksom ännu en jobbig grej när ens barn inte mår bra. Men efter några timmar och massa prover senare åkte vi hem igen. Allt såg bra ut som tur är. Och det verkade inte vara någon allvarlig blodsjukdom eller nåt annat jag inte ens vill tänka på. Men uppenbarligen mådde ju inte Edda bra.

Vi behöver väl inte gå in på alla detaljer men fy fasen alltså. Det är en sån maktlöshet när ens barn inte mår bra. Nu idag, söndag har hon orkat leka lite. Vilket känns som en otrolig lättnad. Hon har ätit och druckit mer än hon gjort sen i fredags. Så jag bara hoppas att hon sover bort det sista och är tillbaka som vanligt imorgon igen. Även om vi inte vet vad felet är så vill jag bara att hon ska må bra.

Omtumlande helg. Minst sagt. Hoppas att nästa vecka blir lugnare känslomässigt i alla fall.

☆ Jag finns också på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook