22.57 två tidszoner bort | Anna María Larsson

Jag har egentligen så mycket som vill ut. Eller som behöver komma ut. Men jag hinner inte med. Kapitulerar och kommer inte berätta något kronologiskt som ju är mer logiskt men exakt prick nu är klockan kroppsligt alldeles för mycket för att jag ens ska vara vaken. Men fysiskt befinner jag mig två tidszoner bort så egentligen är det inte så sent. Imorgon ska vi begrava min mormor som dog i mars. Att vänta i över fem månader på att få till nåt avslut är så konstigt. Hittills har det känts som ett dåligt skämt att hon dog. Har inte tagit in det än. För hur gör man det någonsin? Jag tänker ibland att jag är larvig som sörjer och saknar min mormor så mycket som jag ändå gör. Att man inte får eller så för att hon ändå var gammal typ.

Så hela Corona-grejen också. Jag är med i någon dålig katastroffilm känns det som. Gjorde ett test för att få komma in i landet när vi kom till Island. Negativt. Skönt, såklart. Men så surrealistiskt att köa med 2 meters avstånd. Stå på utmakerade prickar, ta av munskyddet framför en främling i full skyddsutrustning och sen bli topsad i både näsa och mun. Att resan tog 25h istället för dryga 3h går vi nog inte in på.

Är i slutet av semestern. Men behöver nog en semester till när jag är klar. Eller så är det vardag jag behöver. Nåt vanligt bara som jag kan och känner igen.