En grej som jag verkligen saknar från mitt gamla liv (livet innan barn that is) är att jag får stiga upp tidigt på morgonen när ingen annan är vaken och greja. Jag älskar den tiden. När jag fortfarande var anställd och samtidigt hade en del för mig vid sidan om jobbet (Monthly Makers, bloggen, enstaka frilansuppdrag mm) så gick jag alltid upp ganska tidigt. Vaknade av mig själv runt 06, pigg och utvilad (mmmmmm, det var tider det). Då kunde jag sitta själv i en tyst lägenhet, se hur världen vaknar till liv utanför och samtidigt komma ikapp med saker på datorn. Älskade att känna mig i fas över saker och ha hunnit blogga, svara på mail eller skriva nåt innan dagen ens börjat. Och vet ni, idag hände det. Jag sitter själv i lägenheten och knappar på datorn. Lyssnar jag noga hör jag hur Philip och Edda andas i sovrummet. Det här är en sån himla målbild. Och jag är här nu! En gång i alla fall på snart två år. Alltid nåt! Utanför skiner solen dessutom och fåglarna kvittar. Jag vet inte om ni kan fatta hur underbart detta känns. Händer detta några gånger till kanske jag dessutom kan njuta lite mer och inte behöva känna en stress att de nog vaknar viiiiiilken sekund som helst. ☆ Jag finns också på Bloglovin’, Instagram, Pinterest & Facebook