Att inte räcka till och en helg | Anna María Larsson

Tack för all fin respons på mitt förra inlägg. Jag delade det på instagram också och fick ovanligt många DMs med folk som känner igen sig i att inte räcka till. Föräldraskapet är svårt. När man helt plötsligt inte bara ska tänka på och ta hand om sig själv är det lätt att liksom tappas bort i allt det där. Jag har nog inte riktigt hittat tillbaka till mig själv sen Edda föddes för snart 3,5 år sedan. Och i ärlighetens namn har jag nog varit mer eller mindre låg och vilsen sen dess. Bröt ihop på BVC när Björk var nyfödd och fick sen en tid på vårdcentralen hos en psykolog.

Det var svårt att erkänna att jag nog behövde hjälp och känner att det fortfarande är svårt för mig att be om hjälp. Eller att ens prata om det. För jag mår ju rätt bra i det stora hela. Det finns så många som kämpar mer och har större bekymmer än jag. Men det var faktiskt förvånansvärt skönt att bara få säga det högt. Känner mig fortfarande rätt... vilsen... i allt. Men det kanske är en del av allt. Jag vet inte.

Och nu var det ju verkligen inte detta jag skulle skriva om, men det kanske behövde komma ut? Jag tänkte snarare prata lite om helgen. Den var inte alls särskilt speciell på något sätt, men livet rullar ju på liksom. Och den var ändå fin.

Edda är ledig på fredagar och då försöker jag också vara det så att vi ska få en extra dag helg hela familjen. Det är rätt mysigt nu när jag kan styra över min tid så mycket som jag kan och Björk ändå är så pass beroende av mig som hon är. Vi hade egentligen bestämt träff med några kompisar som också är lediga, men lite hosta hos dom andra satte stopp för dom planerna. Så vi packade ner lite havregryn i en burk och gick till Långbro Park för att mata änderna.

Lekte i lekplatsen i närheten och fick sen feeling och käkade lunch hela familjen på Långbro Värdshus. Lunchen gick över förväntan och alla kom ut med både hedern och humöret i behåll. Att ha med en aktiv 3,5 åring på restaurang är absolut blodtryckshöjande. Tog dock ingen (bra) bild på detta sällsynta. Hade händerna fulla med att ta hand om barn och sleva i mig min egen mat.

På kvällen åt vi tacos! Edda har börjat gilla det. Eller i alla fall grejen med fredagstacos, att hon sen mest har färs, gurka och kanske gräddfil i sin ska vi väl inte prata så mycket om.

Dagen innan hade Philip och jag öppnat en flaska Naima 2004 för att fira att vi äntligen fixat garderober till nya stället vi ska flytta till. Vinet köpte vi 2015 när vi besökte vingården i Italien . Det passade absolut inte till tacos. Så det fick luftas till efter att barnen sov.

Lördagen vet jag startade okristligt tidigt. Björk levde rövare runt 05 och strax efter vakande vi av att det behövde bytas lakan i Eddas säng. Sånna morgnar kräver C-vitamin i mängder. Jag pressade en av varje färg och drack. Surt och gott!

Mina föräldrar kom sen förbi och hängde med barnen så att Philip och jag kunde gå igenom och försöka skapa någon slags överblick på våra saker. Vi ska ju liksom flytta snart också. Jag har mest förträngt det i ärlighetens namn, för det är liksom bara för mycket. Men nu närmar det sig ganska mycket och snabbt så vi behöver packa våra 100 flyttkartonger innan vi är där. Varför gör man såhär mot sig själv?! Jag svor ju att jag aldrig skulle flytta med småbarn när vi gjorde det sist. Och nu ska jag tydligen göra det igen. Smart man är.

Björk har också fått sin första tand vilket förklarar det mesta med humör, klängighet och utebliven sömn.

Och jag ska bara göra den sista resåren så har jag stickat färdigt en November Balaklava Mini från Petit Knit . Svinkul att sticka, rekommenderas! Och bebisar är tusen procent gulliga i små balaklavor.

Vi kom faktiskt en bra bit på vägen och nu är vi igång med fix inför flytten. Skönt på många sätt. Men jag har såååå mycket att gå igenom. 80% av det jag ska gå igenom är pysselmaterial. Giv mig styrka att sortera och organisera detta. Amen.