I söndags innan Philip och jag skulle köra norrut, tillbaka till Stockholm passade vi på att stanna till i Värnamo och gå på Vandalorum. Där hade nämligen Bea Szenfeld en utställning med hennes kläder i papper. Den var jättefin och jag blir mer och mer peppad på papper som material. Jag är så imponerad av allt fint hon har gjort. Så sjukt fina grejer och det är liksom "bara" papper. (Plus hårt arbete såklart!) Det fanns ett rum lite avskilt från det andra och där fanns ett konstverk om att bära sorgen över ett förlorat barn. Konstverket bestod av 60 barnkroppar av papper i naturlig storlek. Så vackert, sorgligt och gripande på samma gång. ↓ Nästan brutalt faktiskt och jag kände mig himla rörd av konstverket. I andra ändan av utställningslokalen fanns ett bord där alla som ville kunde skapa och vika egna grejer i papper. Extra kul var det eftersom materialet var bland annat gamla böcker, exakt samma sak som jag använt någon vecka tidigare på worksopen på Folkuniversitetet. Jag själv kunde inte vika med två armar utan fick hjälp av Philips pappa, Lasse. Väldigt bra teamwork av oss! Vi testade att vika en rolig triangelformad ask. Sen kollade vi i designshoppen, där vi köpte en kudde och åt en jättegod lunch innan vi sa hejdå till Philips mamma och pappa och körde hem till Stockholm igen. Tips om du har vägarna förbi Värnamo är att gå och titta på utställningen. Den håller på till 28 februari 2016. P.S. Jag älskar modern teknik, har "skrivit" det här blogginlägget genom att diktera det för min telefon. #WIN En gör vad den kan med en arm.