Idag fyllde Björk 1 år. Hon som känns så liten fortfarande. Min lilla bebis. Det känns som att jag kommit ikapp mig själv och inser att jag vill stoppa tiden. För den går så fort. Klyschornas klyscha, men det här med att man ska njuta medans man kan... det ligger något i det. Trots allt. Vi är nere i Påarp i stugan. Ett jämngrått västkustväder med ett tjockt lager dimma, vi ser inte ens ner till havet. Björk vaknade redan vid fyra. Det gäller ju att få ut det mesta av dagen antar jag att hon tänkte. Så där vid 04.41 var det exakt ett år sedan hon föddes. Det var en... intensiv förlossning. Sen har det gått på i ungefär samma tempo sen dess känns det som ibland. Självklart skulle Björk ha på sig klänningen som Edda fick av min mormor när hon var några månader. Det är egentligen en klänning jag aldrig skulle köpt själv, men att amma köpte den när hon gjorde. Plus att morfar dog där i samma veva och hon då kunde komma och vara med på Eddas 1 årskalas gör att den här klänningen får symbolisera så mycket. Och att Edda sen hade den på sig på ammas begravning. Det känns lite som att amma ändå var med. Jag saknar henne så. Lyxen att ha en storasyster som mer än gärna bjuder på hallon och diverse mat. Det gäller snarare att stoppa henne så att inte vad som helst slinker ner där. Jag gjorde en riktigt färgglad tårta. Har fastnat för det här att man kan spritsa med olika färger. Är besatt. I ett annat liv hade jag mer än gärna utbildat mig till konditor. Inte för att jag menar att jag är proffs, men skulle vilja vara! Älskade fina lilla Björk. Ett år med dig. 💖