<div> </div> <div>Döden. Vilken jävla skitgrej. Amma Didda, min älskade underbara finaste mormor är död. Så definitivt och så, så tomt. Hon. Finns. Inte. Och jag hatar det! Känner mig snuvad på en av mina bästa personer. Vi hade en så himla fin relation hon och jag. Vi hade kul ihop, fjantade, skrattade och hon fanns alltid där. Amma hade humor, livsglädje och var den yngsta 90 åringen jag känner.</div> <div>Amma har alltid inspirerat mig till att skapa och hon frågade alltid vad för projekt jag höll på med just nu när vi hördes. ”Hvað er á nálinni núna?” sa hon. (Vad har du på nålen nu kanske man kan översätta det till.) Tack amma för all inspiration!</div> <div>Jag har redan tänkt tanken att jag vill FaceTimea henne både en och två gånger och liksom kommit på mig när jag tar fram telefonen att det inte går längre. Hon fanns alltid ett tryck bort trots att det egentligen var en halv Atlant mellan oss. Men nu kan jag inte det. Aldrig igen.</div> <div>Min enda tröst i den här skiten är att hon är med morfar nu. Det måste vara så det går till. Jag tänker inte tänka nåt annat.</div> <div>I lördags var sista gången vi sågs. Amma i sin säng på Island och jag hemma hos mig sittandes i soffan.</div> <div>Bless amma. Ég elska þig.</div> <div><strong>☆ Jag finns också på <a href="https://www.bloglovin.com/blogs/dnilva-18435245">Bloglovin’</a>, <a href="https://www.instagram.com/dnilva/" target="_blank" rel="noopener noreferrer">Instagram</a>, <a href="https://www.pinterest.se/dnilva/" target="_blank" rel="noopener noreferrer">Pinterest</a> & <a href="https://www.facebook.com/dnilva.se/" target="_blank" rel="noopener noreferrer">Facebook</a></strong></div>