Efter över ett år med mig som mänsklig napp på natten är vårt nästa projekt att sluta nattamma. Jag sover dåligt, är konstant trött och Edda är helt beroende av mig. När hon vaknar på kvällarna framåt 22-23 tiden är det bara jag som kan trösta och få henne att somna om om jag ammar henne. Det är verkligen med blandade känslor och jag är sjukt nervös för hur vi ska ta oss igenom detta. Vad gör vi när hon skriker oavbrutet och inget tröstar? Jag antar att det mest handlar om att hålla ut. Vi börjar med att Philip och Edda får sova i samma rum och jag sover i ett annat. Förhoppningsvis går det smidigare än alla kaos-senarios jag ser framför mig. Pepp, hejarop och lyckönskningar tas tacksamt emot. ☆ Jag finns också på Bloglovin’, Instagram, Pinterest & Facebook