En lördag på Skansen | Anna María Larsson

Förra lördagen gjorde vi något ganska ovanligt. Vi lämnade Hägersten och tog bilen in till Djurgården, närmare bestämt Skansen. Vi var först lite osäkra på om det verkligen är okej i dessa tider. Men vi kom fram till att det visst var okej. Vi var alla friska, tog bilen in, höll avstånd till de människorna vi såg och så vidare. Dessutom känns det helt sjukt att Skansen kanske inte kommer klara krisen . Så vi ville supporta på något sätt. Och för familjefriden och sammanhållningen var detta guld! Vi hade en sån himla fin dag.

Jag tycker nog att den lilla rundan runt Skånegården är min favorit. Den är lite avskild och så fridfull på något sätt. Vi började där och var faktiskt nästan ensamma, väldigt skönt. Det är en av fördelarna med Skansen att det är så stort och fast att vi kom precis när de öppnade och det var en del folk som ville in så var det inget vi märkte av när vi väl var inne.

När vi gick där bland odlingar och de fina husen kan jag ju säga att längtan efter ett hus var ett faktum. Tänk vad härligt det vore. Kanske romantiserar jag, men just nu hade jag gärna bott i ett hus ute på landet.

Philip och Edda spanade på grisar. Edda är riktigt bra på att härma en gris. Eller bra. Det låter som att hon harklar upp en rejäl loska. Imponerad av hennes ljud är kanske mer rätt att säga att jag är.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="17454,17452"] I rosengården blommade tulpanerna och Philip och jag tog en fika i solen medan Edda sov i vagnen. Sen att hon inte sov särskilt länge är en annan femma. Klart att hon också ville njuta av blomsterprakten. Jag älskar mitt barn, naturligtvis, men den stunden på dagen när hon vilar. Den stunden älskar jag lika innerligt.

Tänk att det här har varit ett sommarhus. Dröm på så många sätt. Så promenerade vi till bilen och körde hem igen. Härligt ändå att komma lite utanför vår lilla bubbla bara för en stund.

☆ Jag finns också på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook