Ett hus då och nu - barndomsminnen

[caption id="attachment_16999" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] En grej som är lite festligt med sociala medier är ändå inblicken en kan få i folks liv och hem. Extra kul är det när man har en relation till exempelvis ett hus innan det blev ett hus en kunde följa i sociala medier. Nu blev det kanske lite luddigt, men såhär va. En av mina bästa kompisar när jag växte upp var Hanna. Hanna bodde i någon kilometer från mig i en gammal skola (har för mig att det var ett missionshus också någon gång i tiden). Deras hus var helt magiskt och med en stor härlig trädgård med en ENORM syrenberså som jag minns doften av så tydligt när vi lekte i den. Just nu bor influencern Arijana Heinrici med familj i huset. Så jag har kunnat smyga in i min barndoms minnen genom hennes blogg och instagram . Hon har ändrat om och renoverat en hel del sen Hanna bodde där. Men minnena! Huset är nu till salu och hade jag haft 9 miljoner över hade jag absolut övervägt att köpa huset. Även om det är lite konstigt kanske att köpa sin kompis barndomshem på nåt sätt.

Vi spelade spel i salen, sov över i bäddsoffan i Findus (Hannas katt) rum. Lyssnade på högläsning av morfar prosten i biblioteket och spelade couronne vid flygeln. Käkade Sundborn punch och gungade högt i gungorna i stora björken på framsidan.

Vi kan väl kika på lite bilder från när jag var liten och hur det ser ut nu.

Huset är sig rätt likt, men punchverandan har blivit större och balkongen ovanför är borttagen. Men den blåa dörren är kvar precis som förut. Björken har sågats ner, men stubben finns i alla fall kvar. Som jag älskade att gunga i det trädet. Här delar Hanna och jag på ena gungan. Gillar ändå min stil med virkad mössa och hängselbyxor. Den här bilden är från sommaren 1996 tror jag. Min kusin María (den rödhåriga i gungan) och mormor hälsade på oss. Mina kusiner fick resa ensamma med mormor från Island när de var 5 år. Fin grej.

Såhär såg köket ut någon gång i mitten på 90-talet när vi hade julbak med våra familjer. pappa och Hannes gör marsipanfigurer.

[caption id="attachment_16997" align="alignnone" width="1200"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] [caption id="attachment_16998" align="alignnone" width="1200"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Och såhär ser köket ut idag.

[caption id="attachment_17000" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Där i luckan bredvid vedspisen, under mixern. Det var Buster koja, Hannas hund. Där låg han och sov på en randig trasmatta. Men då var det blått nertill och inne i skåpet/hyllorna. Sen var det brunt /träfärgat upptill och på väggen till höger.

Köksbordet är i alla fall på exakt samma ställe då som nu.

[caption id="attachment_17001" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Men det ser aningen annorlunda ut.

[caption id="attachment_16994" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Det här var Findus rum. Och rummet där vi spelade Super Mario 64 från en bäddsoffa. Nu är det ett arbetsrum.

[caption id="attachment_16996" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] [caption id="attachment_16995" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Och här hade vi högläsning av morfar prosten. Men det såg såklart inte ut såhär då.

[caption id="attachment_16988" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] [caption id="attachment_16990" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Salen, det mäktigaste rummet i huset. Här där soffan står nu fanns det ett långbord som måste vart typ 10 meter långt. Där fikade vi när det var kalas och spelade sällskapsspel. Hanna hade så sjukt många spel. Det var alltid kul att komma hem till henne och spela.

Ni ser ju så mycket spel som fanns. Då var en del av salen upphöjd, det där bakom spelhyllorna. Den här bilden är från sommaren 2007, när jag var hemma från Piteå och hälsade på.

[caption id="attachment_16987" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Nu är golvet i samma höjd över hela salen. Och exakt här där bilden är tagen stod en flygel. Hanna och jag gick och spelade piano hos samma pianolärare. Hanna var helt fantastiskt duktig på att spela. Jag tyckte att annat i livet var roligare. Förlåt mamma och pappa för att mina pianolektioner mest kostade pengar och att jag aldrig riktigt lärde mig att spela trots all tid jag la ner.

[caption id="attachment_16993" align="alignnone" width="2000"] Foto Sebastian @nilssebastian [/caption] Det här var utsikten från Hannas rum, och där kan ni också se var björken var en gång i tiden. Och där ute på åkrarna går cykelbanan som vi cyklade på till och från skolan varje dag.

Jag har sagt så många gånger att jag aldrig skulle vilja flytta tillbaka till där jag är uppvuxen, men jag ser verkligen lyxen i den uppväxt jag hade. Cykla till kompisar, ha nära till naturen och att kunna leka i skogen.

Jaja, vill slå ett slag för det här huset om du har 9 miljoner + över. Här finns annonsen hos mäklaren och här ligger det på hemnet .

Tack Jana för att du har låtit mig uppleva lite av min barndom på nytt genom att blogga och instagramma ♡

☆ Jag finns också på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook