Första visningen av lägenheten är avklarad nu. Det här har varit och är en så mycket mer påfrestande process än jag kunnat föreställa mig. Så igår när vi gick hemifrån innan första visningen drog igång var jag både helt slut och totalt tom. Nu kan vi liksom inte göra mer. På något vis känns det så blottande. Massa främlingar som kommer till ditt hem och liksom bedömer det. För mig blir det så himla personligt. En bostadsaffär är ju en så himla stor grej. Och det är ju verkligen ett i-landsproblem delux att det är det jag går och har magont över. Så jag vet absolut vilket privilegium det är. En visning till ikväll och efter det hoppas jag vi kan återgå till något normalt läge. Vill kunna leka ordentligt med Edda och inte hela tiden behöva ha i bakhuvudet en lång lista på saker som ska fixas. Vi har två veckor kvar av semestern innan Edda börjar förskolan igen. Så den tiden ska vi maxa. Vill väldigt gärna gå på Gröna Lund någon gång också. Tror det hade blivit en succé med Edda nu. Gjorde föresten en liten house tour av lägenheten på instagram, ligger i mina höjdpunkter om någon vill se.