Hej då farmor | Anna María Larsson

Jag har ju vetat om att den här dagen ska komma förr eller senare. Egentligen har det varit på väg att hända så många gånger. Som den där gången du tog bussen från Tierp för att komma på mitt kalas. Men så blev du sjuk på väg i bussen. Minns inte om det var hjärtat eller nåt annat. Eller som när nåt annat hände, men du skulle bara fixa disken innan ambulansen kom och hämtade dig. Och som när du fick en stroke dagen efter att mormor dog. Eller när vi precis hade begravt mormor på Island och dom ringer pappa mitt i natten för att berätta att du hade ramlat och slagit dig.

Förlåt att jag inte minns alltid vad det var i din kropp som hände. Är jag ett dåligt barnbarn för det? Men det jag visste var att du är envis, och inte alls redo att lämna än. För du kom alltid tillbaka. Lika pigg som vanligt.

Men inte den här gången.

Nu var det dags. Och jag är så glad för min egen skull att jag hann hälsa på dig en sista gång. Och att du fick träffa lillasyster. Och att du kom ihåg att vi hade varit där. För även om minnet hade börjat svika dig så kom du ihåg att vi var där. Tack.

Jag kommer aldrig glömma maten du lagade åt oss när vi hälsade på. Dina perfekt bakade drömmar, fläskfilén i brunsås med potatis och gelé. Din hemmagjorda saft. Eller som när Hannes och jag skulle sova över och du hade gått till Konsum och köpt min favoritost just då. Glimminge Port Salut. Eller alla gånger du skickade vykort på min namnsdag. Hur du svarade i telefonen med ett lugnt och skånskt "Jaa?".

Du hade humor och vi kunde alltid skoja med varandra. Du hade nåt busigt i blicken och jag önskar så att jag hade fått lära känna dig som ung. Och inte bara som min farmor. Även om det räcker gott och väl. För du var världens bästa farmor.

Alla julaftnar vi firade tillsammans och hur du varje år blev precis lika lurig i blicken när vi skulle ta reda på vem som fått mandeln i gröten. Tack för allt farmor. Tack.

Jag hoppas Google aldrig uppdaterar sin street view och att du alltid får stå under ditt Ingrid Marie äppelträd i din basker utanför huset i Tierp. 98+ är ingen dålig ålder och jag är så otroligt tacksam för all tid vi fick tillsammans. Nu får du äntligen träffa farfar igen efter så många år i från varandra.

Tack och jag älskar dig farmor Hedvig.

♡ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook