Hej från västkusten | Anna María Larsson

Sent i måndags kom vi fram till Påarp. Och först då började någon slags sommar och semesterkänsla infinna sig. Att se solen gå ner över havet samtidigt som vi kör längs slingriga landsvägar har absolut en lugnande effekt på mig. Och första doppet i havet också. SOM jag har längtat! Havet kändes ovanligt varmt dessutom. Absolut skönt för stunden, men oroväckande om jag tänker mer på det.

En dag skulle vi åka på utflykt, planen var Öströ fårfarm och dubbla fikor med både glass och bageri i Slöinge. Men pga allmänt kaos blev det istället en glass från Bilisten i Trönninge och sen hem igen. Vi var väl borta en kvart typ. Livet med en treåring är en himla berg-och-dalbana.Tur hon är himla gullig i alla fall.

Edda och jag sprang ner till stranden innan maten en kväll. Vi båda kände väl en sån dragning till havet. Det slutade absolut med att Edda låg byxlös och krälade i sanden.

Jag bestämde mig för nåt år sen att bara sluta vara en badkruka. Och det är nog ett av mina bättre beslut. Jag har nog aldrig ångrat ett bad! Särskilt inte här nere.

Igår gick vi ner till stranden, låg under parasollet och spelade Bamse-spel. Badade, åt medhavd matsäck och kände en riktig semesterkänsla. I eftermiddag kommer några kompisar ner till oss och stannar i några dagar. Det blir fint!