Jag är verkligen en periodare när det kommer till musik. Hittar jag en låt, ett band eller en spellista jag tycker extra mycket om lyssnar jag bara på det, länge och mycket. Till jobbet, på jobbet, hemma och om igen tills någon låt fastnar på hjärnan och nästan irriterar mig. Då lyssnar jag lite till. Senaste besattheten har varit Veronica Maggios skiva Handen i fickan fast jag bryr mig och min höstlista med sju låtar jag har lyssnat extra mycket på. För ett tag sedan gjorde jag en spellista med titeln "Soundtrack of my life" som jag även bloggade om. Den beskriver ganska bra vilken musik jag har gillat genom åren och indirekt inspirerats av. Men det säkraste kortet är, har varit och tror jag kommer vara ett bra tag till är skivan Frengers - Not Quite Friends, Not Quite Strangers av Mew. Den är något alldeles extra bra att lyssna högt, mycket och ofta på. Det här är en del av ”Berätta om”-julkalendern av Emily Dahl.