Min julafton | Anna María Larsson

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="16804,16805"] Julafton i år firade vi nere i Småland med Philips familj. Trots att jag saknade både julkänsla och snö så blev det en fin dag ändå. Att få uppleva julen genom ett barns ögon kan nog vara det finaste. I år var liksom första julen som Edda hade någon form av förståelse för vad som hände, eller åtminstone förstår hon att något händer och hon var sjukt nyfiken på alla snören och klappar som låg uppradade under julgranen. Selma, Philips systerdotter, visade Edda hur man inspekterar och klämmer på paketen.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="16807,16808"] I mitt stilla sinne såg jag framför mig att jag skulle kunna ta en fin kusinbild på tjejerna där de sitter ner lugnt och tittar in i kameran. HA! Får bli ett annat år tror jag.

Efter lunchen var det dags för Kalle och vi trängdes vid TVn på övervåningen samtidigt som vi fikade och Edda ville äta 318 st clementiner, så många fick hon dock inte.

Så tassade vi ner till granen igen och när tomtarna knackade på fönstret, det kom två små nissar, blev Edda hysteriskt rädd och skrek rakt ut i panik. Så nappen åkte i och stannade där tills det kändes tryggt igen.

Efter att läskigt skägg åkt av och att Stina och Selma hade avslöjat sig själva var det inte lika farligt och Edda ville gärna hjälpa till att dela ut paketen. Sen hade vi julklappsöppning.

Vi hade sångstund och Edda dirigerade imse vimse spindel. Sen åt vi både gröt och julglassen som vanligt enligt tradition. Årets jul var väldigt avskalad och även om jag kan sakna att fixa och greja massor så var det nog detta som behövdes i år. Eller behövdes, det var detta som mäktades med.

God jul från mig och Coco som är Stina och Selmas nyaste tillskott bland kaninerna.

☆ Jag finns också på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook