När vi köpte lägenhet, födde barn och sålde vår lägenhet på 6 dagar

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ett inlägg om den där hektiska veckan i mitten av juni när allt hände. Och nu äntligen har jag haft tid att sitta ner och skriva ihop det. Så här kommer en kort (men lång) redogörelse för vad som hände när vi köpte en lägenhet, födde barn och sålde vår lägenhet på 6 dagar.

Fyra dagar innan Edda föddes (en onsdag) så köpte vi lite hastigt och lustigt en ny lägenhet . Vi har velat fram och tillbaka länge om vi skulle flytta nu när vi blir en till i familjen, men så kom vi klokt nog fram till att det var bäst att stanna där vi bor nu eftersom det är en hel del rodd med att flytta och att det nog bara var dumt att göra det med en bebis. Meeeeen, saker ändrar sig och så dök den här lägenheten upp. Vi ägnade timtal med att ringa banken, räkna på kalkyler och se så allt skulle gå ihop ekonomiskt. Vi fick ihop det och vi fick dessutom en egen visning på lägenheten då vi hade missat den när den officiella visningen var.

[caption id="attachment_13816" align="alignnone" width="960"] Foto: Pernilla Sjöholm[/caption] Men efter att vi hade dragit i alla trådar så kändes det lite väl stressigt ändå, jag var höggravid och vi skulle i så fall dessutom behöva sälja vår lägenhet helst innan sommaren och innan jag skulle föda (då med 5 dagar kvar till BF). Allt kändes som att det gick lite för snabbt och så dumt att kasta sig in i något när vi inte har en blekaste aning om vad för liten person som skulle komma och dessutom inte ens veta när.

Men så gick vi och kollade på lägenheten i alla fall. Både Philip och jag såg framför oss hur vi skulle kunna bo där och hur skönt det skulle vara med att slippa kånka vagn tre trappor utan hiss, den här lägenheten ligger på bottenvåningen med en stor uteplats. Perfekt att rulla in vagnen på. Så, ja, vi köpte den! Precis tvärt emot allt förnuftigt vi hade kommit fram till innan. Jaja...

Samma kväll som vi köpte lägenheten kom en mäklare hem till oss som skulle hjälpa oss med försäljningen av vår lägenhet. Jag var rätt säker på att jag skulle gå över tiden då jag kände mig så himla vanlig och inte hade några som helst känningar på att nåt var på gång. Vi bestämde att vi skulle jobba snabbt och försöka få till en visning på lägenheten redan på söndagen samma vecka. Så fullt fokus på att städa och få visningsfint hemma! Skulle vi inte sälja lägenheten efter den visningen skulle vi fota och köra hela kitet med hemnet och så vidare.

Jag försökte städa och plocka bäst jag kunde, men som gravid i v40 var det inte det lättaste. Mamma och pappa lovade att de skulle komma och hjälpa oss på lördagen, det kändes skönt. Men på fredag kväll började jag känna täta sammandragningar, de gjorde inte ont alls, men de var liksom många och regelbundna. Jahapp, ska det börja nu tänkte jag? Innan jag gick och la mig ringde jag mamma och pappa och förvarnade. Skulle vi behöva åka in under natten lovade de att komma och städa ändå när vi var borta. Vi ville inte gärna behöva ställa in visningen på söndag. Men mitt kontrollbehov var inte så pepp på att de skulle fixa med stylingen av lägenheten så jag tänkte att jag får väl hålla ut.

På natten vaknade jag några gånger med lite starkare värkar, eeeh, var det nu det skulle hända?! Det blev lördag morgon och mamma och pappa kom till oss, mina värkar hade blivit fler och kändes betydligt mer. De var regelbundna för att sen avta och sen bli mer regelbundna igen. Jag satt mest på en stol eller i soffan och klockade värkar samtidigt som mamma, pappa och Philip sprang fram och tillbaka i lägenheten och städade inför visningen nästa dag. Island och Argentina spelade mot varandra så jag kunde "njuta" av fotboll, värkar och att få lägenheten städad. Super!

Min värkar blev mer och mer intensiva och nu kände jag att jag inte kunde stanna hemma en sekund till. Jag ringde till SöS som vi hade valt, men det var fullt. Jahapp, vi fick istället plats på Karolinska i Solna. Där och då bestämde vi att städningen fick vara klar, nu skulle vi åka in och föda barn! Samtidigt som vi kastade ner det sista i BB-väskan ringde vi på hos våra grannar och lyfte in spjälsängen hos dem då den inte alls passade in för visningen. Det var intensiva minuter och fy vad jag hade ont. Mamma och pappa vinkade av oss och vi åkte mot förlossningen!

[caption id="attachment_14824" align="alignnone" width="800"] Jag mitt i en värk och en övertaggad Philip precis innan vi åker in till förlossningen[/caption] Vi var på plats strax efter 17 och 01.35 på söndag morgon den 17e juni föddes Edda!!

På söndagseftermiddagen ringde mäklaren (som hade fått en extranyckel till lägenheten) och berättade hur visningen hade gått. Förhoppningsvis skulle någon av de som var på plats vara intresserade och villiga att lägga ett bud. Både Philip och jag var väl mitt i ett töcken och vi satt väl mest och stirrade på Edda och försökte intala oss att det här var vår dotter. Men bara några timmar senare, på söndag kväll ringer mäklaren och säger att vi har ett bud från ett par av dem som var på visningen. Vi tar det! Vi bestämmer att vi ska skriva kontraktet på tisdagen när vi förhoppningsvis är hemma igen, alternativt att Philip får åka och skriva på medan jag hänger med Edda.

Och så blev det, vi lämnade BB på måndag kväll och åkte hem med vår dotter, sån sjuk känsla! Och på tisdagen stack Philip iväg och skrev på kontraktet med en fullmakt från mig. Och vips så hade vi köpt lägenhet, fött barn och sålt lägenhet på 6 dagar. Det går fort i hockey...

Och i mitten av september är det dags för flytt, så nu har vi fullt upp med att tänka ut och planera vilka färger vi ska måla om i. Många beslut men framför allt pepp, för såhär i efterhand blev det så bra! Ibland gäller det bara att åka med.

Gillar du inlägget? Tryck gärna på hjärtat eller lämna en kommentar. Det hjälper mig att veta vilken typ av innehåll du gillar och vill se mer av.

☆ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook