Smyger runt i hemliga rum på Nordiska museet

Studiebesök, att få se hur saker görs eller att få en privat visning av spännande platser kan vara en favoritsyssla hos mig. Det är så häftigt att få höra mer om något och få se och lära mig. Jag älskar det! Så när Emma Aspelin från Nordiska Museet bjöd in till en privat visning bakom kulisserna skrek jag JA! högt och svarde på vändande mail att jag ville med. Så häng på när jag, Maria och Helena fick smyga runt på museet.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="15344,15343"]

Vi började med att åka högt upp i huset till det här mäktiga rummet med små burar längs väggarna. Och i burarna ligger det nedmonterade kakelugnar. Många från Klarakvarteren i Stockholm när de revs, men också från andra delar av landet. Vi kikade in bakom hönsnätet och där låg det hur många bitar som helst. En märklig grej ändå, varför skulle kakelugnarna upp så här många våningar när det inte fanns en hiss ens?

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="15347,15348,15349,15350"] Så fortsatte vi uppåt några våningar längs med en trätrappa. Upp på taket och ut för att blicka ut över Stockholm. Vi hade sån flax med vädret. Sol och klart = bra utsikt! Det blåste en isande vind men det var så vackert! Stockholm är bra fint ändå. Efter några varv runt balkongen som går runt ett av tornen gick vi in i värmen igen.

Det fanns saker och vrår att titta på överallt. Det här hörnet såg ut som Room of Requirement från Harry Potter när han behövde gömma något. Så mycket fint att upptäcka, men vi hade ett späckat schema så vi fick gå vidare.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="15353,15352"] Vi mötte upp Susanna Janfalk, avdelningschef för samlingarna på Nordiska Museet, som visade oss porslinsvinden med 10 000 tals föremål. Från dåtid till nutid. Jag vågade knappt röra mig där inne. Ej läge att stöta till en hylla och krossa en antik vas till exempel. Det fanns så mycket kul att titta på. Det här ostronfatet till höger till exempel. Hur mäktigt på en nyårsdukning? Jag som inte gillar ostron hade ändå velat ha den på bordet. Maria föreslog att servera fredags-tacon sådär. Inte mig emot!

Porslinet hade inte precis en trist utsikt heller. Vasamuseet och slottet liksom.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="15345,15351"] Den här mannen passerade vi. Stor som sjutton och lite gömd. Vem var han och varför har han lämnats kvar där?

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="15356,15357"] Vi fortsatte till konservarot-ateljén, där träffade vi Chiara Romano Johansson som visade oss lite från kommande utställningen "British så in i Norden" som öppnar 29 mars 2019. Vilket jobb det är med varje plagg och docka som ska förberedas. Och alla dolda under skynken för att skyddas.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="15358,15360"] Kolla in den här brudklänningen från mitten på 1800-talet bara! Och midjan! 45 cm!

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="15361,15362"] Och här är en provbok med tyger från Liberty i London. Den här kunde du låna hem när du funderade på nya tyger till hemmet.

Vi fick också kika in i fotostudion. En av Sveriges äldsta dagsljusateljéer. Och vilket ljus sen! Här hade jag lätt kunnat se mig själv ha mitt kontor och kunna fota mina DIYs i toppenljus till och med i mörkaste november.

Selfieljuset var självklart tvunget att testas. Det fick mycket väl godkänt!

Det här måste nog vara drömstativet när det kommer till funktion. Perfekt för flaylays! Lite minus är väl kanske storleken. Inte något jag tar med mig på tunnelbanan precis.

Och så en sista tur i stora hallen där den här mäktiga granen står. Tänk att få pynta den, vilken grej! Stort tack till Emma Aspelin som visade oss runt. En så himla kul dag! TACK!

Gillar du inlägget? Tryck gärna på hjärtat eller lämna en kommentar. Det hjälper mig att veta vilken typ av innehåll du gillar och vill se mer av.

☆ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram , Pinterest & Facebook