Tillfälligt boende | Anna María Larsson

Jahapp. I onsdags åkte jag, Edda och Björk hem till mina föräldrar. Eller Edda var redan här då mamma och pappa hämtade henne på förskolan. Tanken var att vi skulle sova här en natt när Philip skulle lämna in bilen för att göra en lackbehandling tidigt på torsdagen. Meeeen vi har liksom blivit kvar här sen dess. För Philip testade positivt på Covid i torsdags eftermiddag. (Efter att ha gjort två negativa snabbtest först.) Och det började med vad vi trodde var migrän from hell i tisdags kväll. Men det var tydligen inte det. Så tur i oturen att vi redan hade flytt fältet för att låta honom vila kan man väl säga. Så dom första dagarna här gick vi i princip bara och väntade in att vi skulle känna något litet symptom. Men än så länge inget alls. Inte ens lite kli i halsen eller nåt. Skönt! Men vi har hållit oss ifrån folk såklart, för man vet ju aldrig.

Det känns skönt att mina föräldrar tog dos 3 i början av året i alla fall. Då har pappa kunnat gå till affären och köpa mat. Men där i torsdags kväll när vi precis fått veta att Philip hade Covid hade jag en sån sjuk apokalyptisk känsla. Det kändes verkligen som att jag väntade in något som jag visste skulle komma, men inte när. Och jag väntar fortfarande. Fast nu sju dagar sen hans första symptom så borde vi ju ha klarat oss?

Så vi får väl köra det här generationsboendet-grejen tills Philip blir frisk. Var förbi hemma och hämtade (fick levererat på trappan) lite nödvändigheter. Typ rena kläder och bärsele till Björk. Och så har vi levererat lite mat till honom också. Jag fattar att det kan kännas lite hårt att bara fly fältet och lämna honom, men det hade ju varit värre om jag också var sjuk och ingen av oss kunde ta hand om barnen.

Så nu håller vi oss här hemma hos mamma och pappa. Räddningen i allt har varit att vi har kunnat gå ut precis utanför mamma och pappas lägenhet och åkt pulka Edda och jag. Ja och så mamma och pappa också. Är ändå imponerad av mamma 70 och pappa 69 år att dom inte bangar på att åka pulka med Edda. Och pappa som dessutom åkte på ett gupp med Edda.

Men nu börjar det tära lite den här tillvaron. Jag får såklart massa hjälp av mamma och pappa med allt. Men Björk är vaken och härjar på nätterna och jag vill absolut inte att hon ska väcka Edda. Men nu sover vi i samma rum så det gör det lite knepigare. Och mitt i allt så försöker jag också jobba.

Nu vill jag bara att allt ska vara som vanligt igen. Att Philip ska må bra och att vi alla ska vara på samma ställe.