Sportlov i Kungsberget | Anna María Larssons blogg

Våren är verkligen på ingång här nu och utanför oss är det bara små fläckar av snö som ligger kvar. Så innan den sista snön har smält bort helt blir det en sammanfattning av sportlovet!

Vi gjorde precis som förra året och åkte upp til Kungsberget med våra grannar. Vi hade bokat boende i Kungslodgen den här gången och fick ett rum med utsikt över barnbacken.

Imponeras av alla familjer (inklusive min egen) som tar sig an uppdraget att åka på skidsemester. Det är en utmaning att hålla humöret uppe på alla, att pusha lagom mycket så att barnen vågar testa nya saker som är läskiga. Men också att orka hålla igång fem dagar med skidåkning. Men såhär någon vecka bort så känns det ju otroligt värt allt slit.

Vi pratade lite huruvida vi är "en skidfamilj" eller ser oss som en och jag kan verkligen göra det. Philip var inte lika inne på det som jag, så vi får väl se helt enkelt.

Nu är väl Kungsberget inte riktigt samma sak som att "åka till fjällen". Men för vår del är det verkligen perfekt. Barnen är nybörjare och backarna räcker mer än väl för den åkningen vi gör.

Det blev mycket snacks i ryggsäcken. Dave & Jon's sortiment betades av så att säga. Allt från den här nötbaren till torkade mangon och de smaksatta dadlarna. Men också en sån där klassisk blandning av olika nötter och chokladbitar som mamma och pappa alltid kallade för studentblandning men som jag också hört att det kallas jägarsnus. Perrrrfekt att ha lite i fickan och trycka i sig en näve när man åker lift.

Annars delade vi upp matlagningen med våra grannar genom att varannan kväll stå för middagen. Och vi förberedde maten så mycket vi kunde hemma. Preppade till och med så vi bjöd på blodapelsin-posset till efterrätt en kväll.

På kvällarna stickade jag på nästa projekt. En Sonja sweater ! Här är övre delen av ryggstycket och den vänstra axeln. Solklart att det ska bli en tröja va?

Korvgrillning känns ju givet.

Men finast är ju faktiskt att se barnen våga. Här åkte Björk liften helt själv för första gången. Stoltheten vet inga gränser när man övervunnit en sån grej. Och exakt det är värt allt slit och svett.

Tack Kungsberget och världens bästa grannar för ett toppenbra sportlov!