Mina tankar om Superskaparna avsnitt 7 – Finalen

Först och främst TACK! Tusen miljoner tack för allt stöd och pepp jag har fått under och efter Superskaparna. Från folk jag känner och inte känner. Det är så förbannat fint! På riktigt, ett enormt tack till er! ♡ Här har jag samlat mina tankar och känslor efter att ha sett finalavsnittet av Superskaparna. Har du inte sett avsnitt 7 än, gör det nu vettja!

Igår var det alltså final i Superskaparna . Final. Sista avsnittet och nu är den här resan slut. Helt ärligt så har nog detta varit något av det absolut roligaste i mitt liv. Någonsin. Men också det mest påfrestande och jobbiga.

Inför första utmaningen kände jag en enorm pepp blandat med lite vemod. Sista dagen i ateljén och sista chansen att visa vad jag går för. Att möta Henrick i final var kul. Och svårt. För Henrick är sjukt duktig. Han har en otrolig bredd och jag vet att han har massa ess i rockärmen. Han har jobbat länge med inredning och har ett öga för detaljer. Men! Jag är inte helt tokig heller. Jag körde mitt race och ville ge honom en tuff match oavsett. Jag kände inför finalen att Henrick låg steget före mig med en mer Superskapartitel i bagaget. Men samtidigt har jag vunnit fler snabba utmaningar än honom. Så ändå ganska jämt.

[gallery columns="2" link="none" size="full" ids="10173,10172,10176,10174"] Vi skulle alltså göra en iögonfallande center piece i den snabba utmaningen. Ett ordenligt blickfång att placera mitt på bordet. I en drömvärld hade jag velat använda mig av snittblommor och göra ett maxat blomsterarrangemang, men jag fick tänka vad som gick att göra av det materialet som fanns. Jag visste att det fanns flera runda lådor och tyckte att de skulle passa utmärkt att göra en tårta av. Där var mitt tema för min bordsdekoration född. Jag ville skapa en känsla av ett maxat kalas. Ett pastelligt kalas.

Varför ett kalas då? Jo, men som ni som har läst min blogg ett tag kanske vet så är att fylla år inte riktigt en favoritgrej hos mig. (Tills i år, då jag bara har bestämt mig för att gilla det. Så onödigt att må dåligt och känna obehag inför sin egna födelsedag ändå.) I alla fall. Kalas it is! Jag hittade tre droppformade julgranskulor i glas. De liknade dessutom ballonger om jag vände dem upp-och-ner. Superkalasigt! Ballongerna fick utgöra kronan på själva tårtan och jag fyllde dem med glitter. Kartongerna limmade jag ihop och sprayade ljusgråa med sprayfärg.

För att skapa struktur och dimension på tårtan behövde jag något mer. Jag kände att jag ville jobba ganska platt, men med flera olika färgnyanser. Så jag plockade på mig alla möjliga pastelliga papper jag kunde hitta och började stansa ut cirklar. Massor av cirklar. Jag limmade mina cirklar på själva tårtan och skar även ut smala pappersremsor som fick bli en botten till tårtan tillsammans med lite silkespapper.

[gallery columns="2" link="none" size="full" ids="10168,10165,10166,10167"] Jag tycker att jag fick till en bra tårta och att det är en perfekt kalasig center piece. Den hade ett tydligt tema samtidigt som det inte är något som är i vägen för gästerna runt bordet. Alla på festen kan se alla i ögonen. Det är alltid spännade att få ta del av vad juryn tycker. De vill ofta att jag ska addera något mer så att något händer. Men mer är inte alltid bättre i mitt tycke. Jag ville skapa en tvådimensionell känsla med mina utstanstade papper. Lite som jättestort konfetti. Jag ville att det skulle kännas som en stor konfettiexplosion helt enkelt.

När det var dags för juryn att berätta vem av Henrick och mig som vann den första utmaningen ville jag vinna så gärna. Det kändes helt avgörande för hur det skulle gå framöver. Så när Maria säger att det är Henrick som vinner den fösta utmaningen känner jag att hoppet långsamt släcks för mig. GAH! Jag ville så otroligt gärna känna något slags lugn, men samtidigt så har aldrig den som vunnit den snabba utmaningen blivit Superskapare. Men i finalen tänkte jag att det nog inte skulle spela in.

Skit samma! Jag taggade om inför den stora utmaningen. Nu skulle Henrick få sig en match! Och som pepp kom alla gamla deltagare för att heja på oss! Så otroligt fint att se alla igen! Uppgiften vi fick var att göra en maxad festdukning. Alla delar av bordet skulle kännas festliga. Bestick, glas, tallrikar, servetter, bordsdekorationer och övrigt fix. Jag ville skapa ett glatt kalas extra allt. Ett kalas för alla mina födelsedagar genom åren.

[gallery link="none" columns="2" size="large" ids="10215,10211,10208,10206"] Det här gjorde jag till mitt kalasbord Jag stansade ut svinmånga cirklar och sydde en pappersgirlang som jag hängde runt bordet och la dessutom kors och tvärs över själva bordet för att knyta ihop allt. Jag hittade små honey combs som jag gjorde glasstrutar till och satte i dricksglasen. Alla glassar fick en färgglad boll på toppen som skulle vara som ett körsbär. Och strutarna dekorerade jag med en glassyrkant gjord av smältlim och glitter. Jag fixade godispåsar till varje gäst, för alla stora kalas har väl välfyllda godispåsar? En kul grej förresten att just de här påsarna har Karin designat för Panduro. De passade perfekt in i min dukning. Tack Karin! Jag gjorde bordsplaceringskort i form av en cirkel som jag satte ner i en stor träkula, obehandlat trä känns som min grej och fint att kunna blanda det pastelliga med trä. Jag marmorerade dricksglas med nagellack, ett snabbt och roligt trick perfekt inför kalas. Lätt att ta bort när kalaset är slut. Här har jag gjort en guide på marmorerade muggar om du också blir sugen på att testa. Jag satte runda cirklar i olika färger under varje vinglas. Det gjorde att det såg ut som att foten var färgad. Jag spraymålade alla bestick i olika färger. Jag målade flera sorters olika mönster i olika färger på alla tallrikar. Jag vek 3D bollar i papper. Jag gjorde solfjädrar i papper som bordsdekoration. Jag gjorde tygservetter och knöt med sidenband runt om. Jag dekorerade med en girlang av träkulor.

[gallery columns="2" size="full" link="none" ids="10197,10205,10202,10203,10201,10199,10213"]

Det tycker jag är rätt bra jobbat på fyra timmar och det såg ut som ett himla festligt kalas jag, i alla fall, gärna hade gått på. När tiden väl var slut så var det liksom, slut. Slut på riktigt, nu fanns det absolut INGET jag kunde göra för att påverka juryn. Om de gillade min dukning återtod att se. Av de tidigare grejerna som vunnit har dock inget pastelligt varit en favorit hos dem. Men jag kände att jag inte ville tänka taktiskt utan bara göra något jag verkligen ville skapa. Henricks och min dukning är två totalt olika dukningar. Så ja. Nu var det bara att vänta.

[gallery link="none" columns="2" size="full" ids="10189,10186,10187,10188,10190"] Jag tycker att jag fick fina kommentarer om min dukning av juryn. De såg allt jobb och det jobb jag lagt ner på alla detaljerna. Men jag skulle bra gärna vilja få höra vad som sades när kameran inte var på. Jag är så nyfiken på alla detaljer!

Känslan att stå där framme och vänta på ett resultat var helt absurd. Nu hade jag gjort vad jag kunde och nu var det inte upp till mig längre. Hjärtat dunkade hårt i bröstkorgen och jag ville bara att de skulle riva av plåstret med en gång. Säg det bara! I TV framstår det som att det är en evighetslång väntan innan ett resultat levereras i en tävling. Och när jag har suttit hemma och tittat på program har jag tänkt att det där klipps ju så det ska verka orimligt länge. Men vet ni? I verkligenheten är väntan ännu längre! Det är sant. Kamerorna måste hinna få alla olika vinklar på oss, olika uttryck och känslor. Så det som verkar länge i TV är längre i verkligheten. Sjukt ju.

Vinnaren av Superskaparna är....... Henrick.

...

Fan.

...

[gallery columns="2" link="none" size="full" ids="10183,10181,10182"]

Jag ville så gärna vinna! Jag hatar att förlora. Men samtidigt, hur bedömer man kreativitet och skapande? Går det ens? Allt handlar om tycke och smak. Henrick är självklart en sjukt värdig vinnare. Han är helt fantastisk! Både som kreatör, skapare och som person. Faktum är att alla deltagare hade varit värdiga vinnare. Jag hade också varit en värdig vinnare. Alla är grymma! Men nu blev det Henrick som blev Årets Superskapare 2017 .

[gallery size="large" link="none" ids="10218,10219,10217"] Men jag kom tvåa. Jag kom på andra plats! Det är inte illa pinkat ändå! Jag är så otroligt stolt över mig själv. Att jag fixade den här otroliga ansträngningen. Att jag, i alla fall utåt sett, har haft kontroll, varit strukturerad och planerad i det jag skapat. Samt att jag har levererat grejer av hög kvalité som jag har fått höra är redo att säljas i butik på en gång. Det är ändå så himla bra gjort!

[gallery columns="2" link="none" size="large" ids="10228,10229"] Jag har aldrig känt en sån konstant stress i kroppen och aldrig haft ett sånt enormt adrenalinpåslag som jag hade under inspelningen. Vissa nätter sov jag inte alls på grund av det. Jag som annars kan somna hur som helst och var som helst. Min hjärna har aldrig fått jobba så hårt och så intensivt. Jag har imponerat på mig själv och bevisat att jag är en jäkla kämpe. Jag har heller aldrig haft så roligt som jag hade under inspelningen. Jag har aldrig skrattat så mycket och så hjärtligt som jag gjorde. För det är ändå det absolut bästa. Jag hittade 6 nya vänner. Jag fick en Superskaparfamilj! Och det är såklart mer värt än alla vinster i hela världen.

Vad händer nu då? Ja, nu ska jag bearbeta det här äventyret. Nu ska jag bearbeta det en gång till. Eftersom vi spelade in programmet i november känns det som om allt har hänt två gånger. En gång under själva inspelningen och en gång nu när det har gått på TV. Jag är så glad att jag gav mig in i det här galna äventyret. Men nu är det framåt som gäller! Jag är öppen för alla möjliga nya utmaningar och har verkligen fått mersmak för TV. Någon som vill göra ett program med mig?! Här är jag i så fall!

Jag hoppas att ni har gillat programmet och blivit inspirerade av det. Så håller jag tummarna för att det blir fler säsonger av Superskaparna i framtiden.

TACK!!

♡ Följ mig gärna på Bloglovin’ , Instagram & Facebook